Tankar om Dalai Lama

Dalai Lama var ju på besök på Södertörns Högskola i fredags, och jag hade turen att få en biljett dagen innan. Först var jag inte inskriven på rätt kurs(skulle jag skjutit upp min c-uppsats skulle jag dock haft det) och sen blev jag bortlottad. Tacka vet jag fina Söders Studentkår som hade några biljetter att ge bort!

Till själva föreläsningen som Dalai Lama höll då. Till att börja med presenterades han som ”hans helighet”/His holyness”, jag är inte säker på om detta är praxis när det rör sig om religiösa ledare, men det kändes något krystat. Jag är fundersam på om någon annan religiös ledare på besök skulle tituleras på detta vis vid besök på SH. Fast det kan ju vara ett krav? Dalai Lama kändes dock inte som en man som ställer sådana krav.

Vad pratade han om? För sin syn människan som en varelse där alla är lika varandra och är ”Brothers and Sisters”, att vi alla delar psykiska och fysiska förutsättningar. Samt att vi alla delar samma mål: Att vara lyckliga(jag översätter ”happiness” till ”lycka”) . Han påpekar även att materiella tillgångar ej garanterar lycka, men att de kan vara en del av lycka(att tex ständigt oroa sig över att ha mat och husrum kan generera olycka).

Efter hans föreläsningen ägde en frågestund rum. Med frågor som vi tidigare fått skicka in så att de ”lämpliga” frågorna kunde väljas. De tre frågor de valde ut handlade om huruvida det kan vara legitimt att bruka våld för att slåss för sin frihet(med situationen i Afrika som exempel), vad han ansåg om att religion skapar konflikter och krig, samt hur en ska tänka i svåra tider och försöka finna tillbaka till lyckan så att säga. Dalai Lama svarade väldigt luddigt och frångick ämnet på de två första frågorna. Kortfattat så var det budskap han nog försökte förmedla att makt korrumperar, och föreställningen om att det bara finns ”one truth, one religion” är orealistisk och skapar konflikter som kan föda våld. Han belyste även vikten av att inte köpa ett färdigt paket med åsikter/tro, utan att själv göra efterforskningar och känna efter vad som känns rätt. Ett ord han använde frekvent för att beskriva de sämre sidorna av religion/ideologi var ”attatchment”, att det är vår stela position känslomässiga relation till vår sak(religion/ideologi) som skapar ett agg mot ”de andra” och ställer oss i en försvarsställning. Där tror jag att han har rätt, kan själv känna att jag lätt intar en försvarsställning när någon ifrågasätter något som jag är övertygad om. Även märkt detta hos andra. Då bildar vi läger, vi och dom, och där byggs konflikten upp..

Mitt spontana intryck av Dalai Lama var att han var både rastlös och lugn, pillade väldigt mycket på allt omkring sig och kunde inte sitta stilla. Han var även rätt fnittrig, drog skämt och anekdoter rätt frekvent. Han undvek att svara på frågorna, och drog små roliga historier och anekdoter hela tiden. Jag hade lite svårt att ta honom på allvar, även om det säkert påverkades av stämningen av beundran i aulan. Med det menar jag föreställningen om Dalai Lama som en ikon för fred och framtid, som en helig person som är helig för även ateister. Hela arrangemanget var väldigt okritiskt till hans status i världen, hur han framställdes och hur vi mottog honom. Jag förväntade mig faktiskt LITE mer problematisering.. I alla fall i diskussionerna kring honom. Jag tror INTE att att någon annan besökare skulle bemötas lika okritiskt och oproblematiserande som Dalai Lama. Nu tror jag inte vi skulle fått möjlighet att ha honom på besök om hållningen skulle varit mer kritisk.

Det som förvånade mig var att flera av mina mycket religionskritiska vänner betedde sig väldigt ”frälst” efter hans föreläsning, att de inte ifrågasatte något han hade sagt eller hur han retoriskt slingrade sig undan infekterade frågor. Han är skicklig, och hans budskap kan jag inte säga något emot. Jag är däremot något fundersam till denna glorifiering av honom som person, av personer som är ateister eller mycket religionskritiska. Det bottnar nog i våra olika definitioner av religionsbegreppet. Mitt perspektiv är religion som en livsåskådning, ett sätt att se på och bemöta världen, och med den definitionen så har alla en religion. Men om vi begränsar religion till ”Världsreligionerna” så faller nästan Dalai Lamas filosofi utanför, mycket för att buddhismen inte riktigt har samma ”religionsstatus” som de abrahamitiska religionerna.

Jag fick en del uppslag och tankar från föreläsningen i alla fall. Och chansen att se Dalai Lama är inte något en får ofta, framförallt inte när han tänker dra sig tillbaka om ett tag. Många tankar och frågor, men de får jag diskutera vidare. Har x antal sidor med anteckningar från föreläsningen, och där i finns lite uppslag för kommande magisteruppsats tror jag.

Här kommer två av de bilder jag tog på honom: