Nöta koppeluppförande.

Ari är numera en obstinant, hormonfull rabiat unghund. Har tidigare skrivit/sagt att han är en rätt snäll valp, och att den jobbigare tiden ligger i framtiden. Nu är det framtiden! Han är spökig, och samtidigt som han är rätt ”lättskrämd” så avreagerar han inte heller speciellt bra och bygger därför upp en hög med grejer som gör honom rätt ängslig och stressad då och då. Jag funderar en hel del över detta och vilket sätt som är bäst att hantera detta på. Ett exempel är att han tycker skrammel med kastruller och bestick är obehagligt, likaså kompostgaller. Det är visserligen saker vi lätt kan kontrollera och träna, men samtidigt så drar han sig undan och ligger och trycker i hallen/buren när sådant sker, eller går runt och ser allmänt strykrädd ut a la border collie-style.

Koppelgåendet eller allmänt uppförande utomhus är en helt egen historia.. Kör med Gentle Leader nu och tränar mycket på att han ska ge efter för trycket från nosgrimman, tänk som att han vore en häst med grimma. Om han ligger på i grimman och kopplet är på höger sida av hans huvud så blir det mest tryck på vänster sida av hans näsa, och då klickar jag och belönar för att han ger efter för trycket genom att röra huvudet åt höger, och tvärtom. Har varit lite skeptisk till detta eftersom det som egentligen sker är att han undviker det obehag trycket från nosgrimman ger. Men vill förstärka att han gör rätt också, inte bara genom att obehaget upphör, därför klickar jag och belönar också. Annars blir det bara negativ förstärkning, det vill säga att han belönas genom att obehaget försvinner. Jag rycker aldrig eller lägger på tryck själv genom att sträcka kopplet när han går i nosgrimma, utan det är endast det tryck han själv skapar som jag utgår från. Har märkt att det fungerar bättre att även klicka för att han ger efter för trycket än att bara ha det uteblivna trycket som belöning.

Det verkar funka. Och lägger vikt nu på att gå flera promenader runt kvarteret istället för kanske en längre och sen bara kissrundor. För på rundorna runt kvarteret fokuserar jag fullt på att han ska uppföra sig i koppel, samla ihop sig, lugna ned sig och vara lite mer kontaktbar. Detta är även lättare att träna på i en någorlunda välkänd miljö, där han inte har en förväntan på att få vara lös. Han kan nämligen vara rätt jobbigt trots att han inte har någon förväntan på att få vara lös, eller att promenadsträckan leder till ett sådant ställe.. När han har den förväntan är han nämligen några resor värre. Så min strategi nu är att nöta nöta nöta det där koppelgåendet, hellre 8 kortisar om dagen där jag har full fokus på det än slentrianpromenader då jag släpper på mina kriterier! Vi får se hur det utvecklar sig, om det ger resultat.