Kategoriarkiv: Får

Bilder på lilla vallhunden


Är det detta som kallas att tappa fåren? 😉


Det är inte alltid så lätt när fåren blänger på en.


Vattenkoppen, som fåren ratar, duger fint åt Ari.

Framsteg i vallningen

Börjar få lite kläm på vad jag ska göra i vallningen, framförallt efter gårdagens träning för Lena Brundin. Var väldigt givande att få lite handfasta råd, övningar och hur vi kan gå vidare. Ari var riktigt fin igår och kändes som vi hittat ett bättre sätt att träna på de där fåren.. Våra får är inte exemplariska som nybörjarfår, är för tama, elaka mot hundarna och springiga… Börjat förstå vilken skillnad det är på får och får… Tror vi funnit en bra lösning för tillfället, då vi har de får vi har, och en större fålla funkar bra att träna grunderna i.


Fint infållade! 🙂
Idag så lyckades jag använda gårdagens nya kunskaper och tips för att fint stoppa in fåren i fållan. Starta långsamt, lägga sig, resa sig och flytta fåren några steg, lägga sig, göra miniflanker och han skötte sig fint! Visserligen i koppel, men det är ett stort framsteg i mitt jobb att vi ska bli ett bra team.

Idag var det dock rätt mycket störningar. Finns en del nackdelar att ha får i civilisationen, är gångvägar, skogsbryn, skolor och dagis i närheten. Många passerar för att komma till motionsslingan i skogen bakom. Så att kunna förklara lite vad en gör och svara på frågor ingår i att träna där. Idag hade vi besök av en dagisgrupp som ville titta på fåren. Det var knoddar på 2-4 år typ, sådan storlek som Ari tycker är fruktansvärt äckligt, framförallt när de kommer i grupp. Men det gick fint, så länge de inte kom för nära stängslet, där han låg uppbunden(på insidan, barnen på utsidan). Då sade han ifrån, men det var bra förskolepedagoger som förklarade för barnen att hunden vaktade fåren och att han var upptagen med dem. Men Ari var till största delen upptagen av att bevaka fåren, och vinklade endast öronen lite då och då när barnen lät lite extra. Det är väldigt annorlunda med hur han skulle vara om det inte fanns får i närheten, så det här kan ju vara ett sätt att vänja honom vid att barn inte är så mycket att hetsa upp sig över. I närheten av får är ju Ari mycket ”tåligare” än vid andra tillfällen, jag behöver ett skarpare tonläge när jag ska bryta honom(jämfört med hemma, då behöver jag bara muttra tyst och glo på honom), han bryr sig inte om förbipasserande hundar, konstiga ljud(det är ju skolgård och sånt i närheten) och människor. Inte så konstigt egentligen, det är ju så mycket drifter kring vallningen som upptar hans skalle..


När dagisgruppen ovan lämnat området så tränade vi två korta pass i fållan. Fåren var speedade och Ari var inte riktigt i hand idag, så vi tränade mycket på ingångar i fållan och bara lite flankering. Han var rätt knepig idag, men andra passet lossnade det lite i vår kommunikation.

Fårflytt!


Igår flyttade jag, Elin och Anna våra tackor till ”skräpis”, hagen de gått i förut och som fått växa till sig lite när de betat på annat håll. Eftersom vi fått ett gäng till tackor som betade så hade vi runt 50 får, och vi skulle ha med oss 5 stycken. Att få in dem i en fålla och sortera ut de vi skulle ha var inte det lättaste, trots Flaxa och att vi var tre människor. Men det gick, vi fick nog inga stilpoäng dock 😉


Själva flytten av fåren gick fint, de traskade lugnt förbi bostadsområdet och inget gick fel. De gick snällt in i hagen och verkade trivas, finns mycket sly att gömma sig i nu så de syns knappt!


Var är damerna?


Var mörkt när vi var klara med flytt av fårgrindar, vatten och får. Och då passade kodlåset på att krångla, men vi löste det effektivt. 😉

Fårpyssel och lydnadsträning i hagen.

Idag tog vi det lugnt i hagen, jag pysslade lite med Ulrika som har haft problem med sin era öronmärkning. De börjar vara lite mindre blyga nu damerna, vilket är skönt! Idag fokuserade jag på min och Aris kommunikation, att han lyssnar på mig trots att han ser får, att han kan gå emot dem lugnt med bra attityd, gå åt vänster och höger med mig mellan honom och fåren och att bryta honom då han ska komma in till mig. Hade koppel på, som för det mesta kunde ligga på marken. Jag tycker det gick bra, fann den bra känslan jag hade igår i fållan med honom, då vi fick ihop det rätt bra!

Vi tog mest det lugnt, båda hundarna uppbundna medan jag pysslade med lite olika saker. Eftersom Yoda är duktig på att uttala sitt missnöje över att inte få jaga fåren samt att jag inte är i närheten så prövade jag idag att ge honom ett märgben med sin frukost i. Då var han tyst så länge det fanns käk. Skönt, även om jag inte störs lika mycket av hans skällande när jag vallar som när jag försöker träna annat med Ari. Ari är inte så duktig på att koppla av, men han sitter tyst när han ser dem. Om han inte ser dem är han mer orolig. Och trasslar in sig i både sitt eget och Yodas koppel… Som nedan..

Båda hundarna irrar ju runt, framförallt Yoda. Får binda upp dem annorlunda nästa gång, det vill säga inte i samma träd.


Mer lämplig uppgift till Yoda än att skälla.


Fast.. När den är slut så är fåren i fokus, helt klart…


Ulrika i egen hög person.


”Du är en märklig människa”


”..en mycket märklig människa!”

Lite lite framsteg.

Igår började jag känna lite framsteg i vallningen med Ari. Till att börja med så fick vi in fåren i fållan redan på andra försöket, vilket bidrog till att jag inte hunnit stressa upp mig, bli sur, trött och utmattad. Dessutom var Ari inte speciellt trött eller upphetsad heller. Bra där! Vi och fåren klickar inte riktigt ännu, de litar inte på mig och Ari, och närmar vi oss fållan så pekar fåren finger åt mig och sticker. De som säger att får är korkade har nog inte umgåtts så mycket med får. De känner inte mig och Ari ännu, de vet att de kan köra med oss och att de kan komma undan om de gör på ett visst sätt. De är allt utom dumma! Även om jag skulle önska att de var lite mer korkade vissa stunder 😉

Idag fick jag hjälp av Sandra att få i dem i fållan, hon fick agera stopp så de inte kunde smita ut åt sidan. Första försöket gick det dåligt eftersom Ari tryckte på lite rejält. Med andra ord, han gjorde ett ryck fram(han var i lina) och fåren svarade med att flyga åt alla håll… Nästa försök fick vi dock in dem bra! Sen vattenpaus och funderingar över hur jag skulle lägga upp första passet, sen gick vi in i fållan igen. Är mycket fokus på att han ska vara lugn, lyhörd och ha rätt attityd mot fåren. Inget av detta existerade första passet så jag bröt snabbt då jag kände att vi behövde pausa. Är så skönt att kunna göra så, och sitta hur länge jag behöver och klura innan jag ger mig in i det igen. Nästa pass hade jag tydligare kriterier, och framförallt: jag släppte kopplet redan innan vi gick in! Jag anstränger mig inte 100% till att få honom ”i hand” när jag kan stoppa honom med kopplet. Visserligen behövde jag stampa på det några gånger, men inte alls på samma vis som det blir då jag hela tiden håller igen honom med kopplet i hand. Så det ramlade ned någon polett gällande vår kommunikation idag! De flesta dagar har jag känt mig rätt uppgiven med vallningen, varit frustrerad och förvirrad. Men idag kändes det här lilla lilla framsteget, att jag lyckades ha lite styrbarhet och kontroll i bara några sekunder är ett jättesteg för oss! 😀 Nu sitter jag och analyserar och funderar på vilka grejer jag gjorde för att det liksom skulle klicka, hur jag gjorde för att få tillbaka honom i fokus. Handlar mycket om hur jag förändrar mitt kroppspråk när jag inte har ett snöre i handen, och hur jag var mycket tydligare i hur jag ville att han skulle bete sig.

Yoda vad också med, såklart. Han är inte så impad, han vill jaga fåren och äta upp dem antar jag. Att Ari får ”jaga” fåren och inte han är helt oförklarligt för pinschern. Däremot så fick han då och då lite gott att äta av Sandras son August och sen vila i hans vagn på väg hem. Dock blev August mycket upprörd över att Yoda skulle med mig hem och inte dem, han gillar verkligen lilla Yoda! Han gillar när Yoda rör sig, är still, skäller, morrar, hoppar och skäller ut August när han gör något ”olämpligt” osv. Yoda gillar August när han har mat, det vill säga ungefär samma relation som han har till andra människor än mig och husse.


Ari och fåren, på väg bort till hans förtret…


Söt August.


Det är kul att ha en egen Yoda i vagnen!


Yoda insåg att det var rätt lugnt och skönt där efter en stund.

Bilder från vallningskursen

Hade problem att komma överens med min plastiga skräp-zoom. Mycket vallningsbilder blev gryniga och dåliga, tyvärr. I efterhand inser jag att jag borde ställt mig på andra sidan 25:an, för att få ljuset från ett annat håll. Men men, en slutar aldrig lära sig!


Lena Karlsson iakttar och dirigerar.

Fårkikande


Ungefär så här imponerad är Yoda av får.

I måndags tog jag och djuren en promenad till Gunnes Gård för att kika på lite får. Vi hittade fler får än vi trodde, först så gick det ju en skock får med lamm på själva vikingagården, söta små saker! Ari blev helt exalterad, givetvis. De fåren vi tänkte kika på hittade jag också efter en stund. Vi satte oss där och fikade lite, tittade på fåren och jag försökte träna lite kontakt med Ari typ 50 meter från hagen. Det var svårt, han kunde inte släppa dem alls. Frågan är vad som är bra/dåligt här. Att träna en otänd hund att kunna koncentrera sig i närheten av får är ju kanske inte optimalt, men att träna en tänd hund på att fokusera på mig en bit från får är ju bra. Tror jag. Dessutom använde jag fåren som externbelöning, var han duktig fick han gå mot hagen och stirra på dem(utan att för den delen låta honom rusa som en tok och hetsa upp eller störa fåren).

Det gick väl sådär med hans fokus.. Men lite blev det. Dessutom passerade det massor med hundar förbi hela tiden, så blev bra träning där också. Han blev dock upprörd när en av de passerande hundarna skällde på fåren. Hundstackarn gick där i sin egna värld och plötsligt var det får bredvid när den tittade upp, och den blev skrämd, och sen skällde mina hundar ut den från andra hållet.. Stackarn. Annars uppförde sig mina hundar rätt bra. Yoda var måttligt imponerad över fåren.


Ari var rätt sugen på att puffa får. Matte också!