Kategoriarkiv: Ari

Snöbus

Ari är glad över snön 😀

s3909

s3907

s3887

s3861

s3828

s3870
Yoda var måttligt imponerad över att stå och kolla på när Ari fnattade runt i snön, så han fick krypa in under husses jacka.

Annonser

Tunnlar och ett varmt ben..

Idag var vi och tränade i Väsby-hallen. Tanken var från början att bara titta på och miljöträna Ari, men eftersom vi bara blev två på grund av sjukdom så tränade jag lite med båda hundarna. Yoda fick lite hopphinder och tunnlar, Ari fick springa genom en rak kort tunnel. Det här var faktiskt första gången jag tränat agility med Ari, eftersom jag inte är så intresserad av att köra agility och Sandra gärna tränar det med honom så har hon fått göra det. Litar på hennes omdöme när det gäller hundträning, och det märktes faktiskt idag att han inte var helt grön. Först ville han verkligen inte in i tunneln, men efter att ha stått där en stund så sprang han genom den, och bollbelöning. Sen sprang han tunnlar som han aldrig gjort annat! Han fick mest ligga och vara någorlunda lugn medan Kickan tränade sina hundar. Det var dock inte superbra idé att skapa en förväntan på tunneln och sen se andra hundar springa i den. Ärtan(norfolkterrier) var en otroligt häftig hund tyckte Ari och var väldigt tydlig med att visa sitt missnöje med att behöva vara stilla..

Träningsmässigt, utöver miljö- och störningsträning så sysslade vi mest med kamplek, att engagera sig i mig, lite tunnlar mellan mina ben och följa-övningar. Han var duktig, det var stor skillnad mot förra gången vi tränade i hall! Härligt att se att han utvecklas snabbt åt rätt håll bara jag är envis och vågar utsätta honom för miljöer han kan tycka är jobbiga.

Till ämnet i rubriken. I slutet så tänkte jag avsluta lite tunnlar, och han sprang glatt genom dem. Dock så skrek han till i utgången av en tunnel och blev blockhalt i vänster fram. Stannade och kollade igenom ben och tassar, utan att han markerade något. Efter att ha gått några steg efter det så markerade han inget. Vi avslutade träningen där eftersom jag inte ville äventyra något ifall det var en skada. När vi kom hem kylde jag benet direkt, och kyler en omgång till nu. Eftersom jag inte vet vad det är, men att han är varm och svullen över en sena, så är det lika bra att behandla det som en senskada. Han markerar inget, är pigg och glad, bara varm och svullen. Förhoppningsvis är det inget allvarligt men blir koppelvila några dagar till att börja med.

Plattformsträning verkar funka till allt

Har börjat träna mer och mer med plattform i inlärningen av beteenden hos Ari. Just nu är det ingångar, stadga i sitt samt ett helt nytt moment: gå från mig och ställa sig med blicken låst framåt. Det senare har jag funderat på hur jag ska få till, och efter två enminuters-pass så har jag en lovande belöningsförväntan framför honom.

Att ha blicken/huvudet still är inte Aris starka sida, att hålla stadgan i kroppen är en sak, men huvudet är mycket svårare, även om det inte finns någon störning i form av andra intryck. Det vill säga när vi är ensamma i lägenheten, Yoda är instängd så han varken hörs och syns och det bara är vi två. Så länge jag håller på med omvänt lockande precis framför honom så går det fint, men ökar jag svårigheten något så flaxar huvud och blick runt. Och Ari tenderar alltid att röra sig åt det håll han näsan, vilket alltid inte är vad jag önskar..

Med plattformen så märkte jag att ”ha huvudet rakt fram/i samma riktning som kroppen” inte var omöjligt, utan något jag faktiskt lära honom utan att traggla i evighet. Att stå/sitta/ligga med blicken rakt fram är dels en grundfärdighet vi kan ha nytta av i många tävlingsmoment, men min intention idag var faktiskt att från detta stå kunna lägga honom utan att han snurrar mot mig först. Typ som fjärrdirigering fast jag står bakom honom helt enkelt.

Nu håller jag på att fundera ut ännu fler moment där plattformen kan vara till hjälp. En stor fördel är att den är väldigt konkret, är han på plattformen så är det en större ansträngning att lämna den än att bara bryta position något. Nu finns det visserligen marginal för att kunna röra sig ur position på plattformen, men jag upplever att det blir mycket tydligare för honom när ytan är begränsad. Det finns helt enkelt inte lika stor möjlighet för honom att göra fel, utan mer möjlighet att göra rätt och få belöning. Och det främjar verkligen inlärningen. 🙂

Snö och vinter!

Det är äntligen snö ute, minusgrader och hundarna är rena efter promenaderna! Visst är det kallt, och Yoda gillar det inte, men jag föredrar -10 framför att behöva skölja bort lera från Ari efter varje långpromenad.

Ari är stormförjust i snön och de flesta kunskaper som att gå i koppel, sitta, komma på inkallning och så vidare är åsidosatta med snö som störning. Nu när det varit snö några dagar så börjar han bli lite mer nåbar ute, men kan också helt plötsligt kasta sig på sidan i snön för att rulla när vi promenerar lugnt.. Bara för att det är så roligt!

Jag har fått en förkylning, men planerar att vara tillbaka på banan snarast och därmed ut med SKIDORNA och galna unghunden. Det ska bli spännande, han kommer troligen dra på. Frågan är bara om det är i panik eller för att han tycker det är skoj.. Har gått lite promenader med gåstavar och dragsele, för jag behöver ju träna mig själv lite fysiskt också, och det var läskigt första minuterna med sen var det inga problem. Några andra alternativa beteenden som jag är lite orolig för ska uppstå är: hugga i snön framför skidorna, tvärnita framför mig(det lär han nog bara göra en gång…) eller bara lägga sig ned passivt skräckslagen. Jag ramlar i regel varje gång jag åker längdskidor, oavsett om hundar är med eller ej.. Och jag misstänker att Ari lär få panik av att sitta fast i mig som sprattlar runt på marken med skidor och stavar åt alla håll. Så detta ska bli spännande, minst sagt..

Lerig stubbåker.

Stubbåkrar brukar vara trevliga promenadfält, men nu har de liksom gått över till att vara mer lervälling är halvhård jord.. Tog en promenad i fredags för att lokalisera den nybyggda inomhushallen(för hundträning) här i Väsby, så nu vet jag var den ligger. 2 km över lerig åker, mer om en inte vill skita ned sig 😉


Yoda är lika vacker som vanligt.


Han har mycket egenheter, men snygg är han! Jag tycker han är lite dåligt musklad fram, men han kanske bara är överdrivet musklad bak.. I vilket fall som helst känns han bättre nu när han hålls varm ute och inne samt får röra mer på sig. Täcke + sele togs av endast för fotografering här. 😉


Förstår att Yoda tycker Ari är något skräckinjagande när han kommer springande. Den där border collien ser inte riktigt klok ut, men förstått att det är rastypiskt 😀


Detta är varför mina hundar inte är lösa tillsammans och fnattar dagligen.. Skaderisken för Yodas del är rätt uppenbar, även om han tål mycket mer än vad jag och andra tror. Han gjorde själv några rejäla sidotacklingar mot Ari i luften, så helt oskyldig till en tackling tillbaka är han inte.. Yoda är upplärd i tacklingarnas ädla konst av en staffe, så han vet hur en gör!

Fina höfter och armbågar!

Nu är Aris höfter och armbågar avlästa av SKK, och det blev finfint! HD A och ED ua, härligt!

För läsare icke insatta i hundars leder och hälsokontroller så röntgas hundars höfter för att se att ledkulan ligger bra i ledskålen, samt att att lederna i armbågarna ligger rätt. HD står för höftledsdysplasi och ED för armbågsledsdysplasi. Det görs både för avelsutvärdering för att hundarna som går och gått i avel inte ska lämna sjuka hundar som kan ha ont efter sig, och om en tänkt att avla på sin hund så måste den(etiskt sett) vara frisk. Sen är det ju för ens egen vetskap som ägare, om en hund har ”slappa” höfter och armbågar så bildas lättare pålagringar samt artos, vilket hundar liksom vi människor kan få väldigt ont av. Men detta kan till viss del fördröjas genom att hålla hunden välmusklad och vältränad, så att musklerna hjälper till att ”hålla ihop” lederna. Och om en hund har ledproblem finns det vissa hundsporter som är olämpliga, som sliter extra på hundens leder. Nu vet jag inte hur mycket empiri det finns bakom att bra muskulatur hjälper att ”hålla ihop” eller hålla lederna på plats, men det låter rimligt i mina öron. De ”betyg” Ari fick på avläsningen från SKK innebär att han inte har någon dysplasi i dessa leder.

En sten föll, flera tillkom.

I måndags var jag med båda hundarna till Audell för att undersöka dem. Ari skulle röntgas för HD och AD som det ska göras. Yoda ville jag utreda för att vara säker på att han inte har någon knas med leder som kan leda till hans stelhet. Han röntgades ur flera vinklar och klämdes igenom. Han är perfekt på insidan, fina höfter, fina knän, inget knas med ryggen. Så hans problem är stelhet i musklerna, som veterinären för övrigt tyckte var väldigt stora för hans lilla kropp. Och då har han vilat i några veckor nu.. Det jag oroat mig för, att han är insjunken på vissa ställen beror på att hans muskler är så biffiga att det insjunkna är där muskelfästena sitter.. Jämnt och fint musklad var han också, visar däremot en hel del ömhet i ryggen. Så får fortsätta hålla honom varm och promenera/motionera som vanligt.

Däremot upptäckte vi något inte lika roligt på Yodas röntgen som en liten ”bonus”. En hyfsat stor sten i urinblåsan. Jag ville bara svära och gråta, för detta innebär att det kan behövas en till stor operation på honom om det blir fler stenar som börjar vandra ned i urinröret. Och efter förra operationen så sa jag till mig själv att han inte ska behöva uppleva fler operationer med tanke på hur han mådde efteråt och att det är ett riskabelt ingrepp. Som tur var kunde de ”blåsa ut” stenarna ur urinröret utan att skära upp det, men oron för att det inte ska gå lika bra nästa gång oroar mig. Risken för bestående men är relativt stor om de behöver skära i urinröret, som jag förstått det.

Så nu är det inget fusk, inga godbitar som inte är veterinärfodret, vilket innebär att det blir sådana bitar till Ari också eftersom det är lite krångligt att ha med sig flera sorters torrfodersorter till hundarna på promenaderna.

Ryggen då? Han är ju en spännis som inte går att massera något vidare. Men nu har jag funnit ett sätt att massera honom. I badkaret i varmt vatten och i kombination med en varm dushstråle på det ställe jag masserar. Det mjukar upp hans muskler och gör honom mer avslappnad och masserbar, dessutom verkar han njuta av att stå där i det varma vattnet och bli ompysslad, trots att han blir blöt. Efteråt får han så klart torkas ordentligt, ha täcke på sig och kura ihop sig under flera filtar nära mig, och sova i sängen om det är kvällstid. Jepp, han blir mer och mer bortskämd den lilla pinschern. 😉

Pausrutiner och belöningsplacering.

Har lite omedvetet skapat en väldigt bra pausrutin/avslappningsrutin tillsammans med Ari utomhus. Den börjar med ett litet godislet, när godiset tar slut lägger sig Ari ned ”filt-mässigt”(rumpan på sned, avslappnat, ”slarvigt”) och ser rätt så lugn ut. Brukar belöna där genom att ge godis lite varierande, eller bara sätt mig på huk och klappa/prata lugnt med honom. Detta funkar såklart bäst när störningar/triggers är på för Ari acceptabelt avstånd, men godisletet börjar vi kunna använda oss av allt oftare.

När det gäller lydnadsträning eller annan momentträning är vi väldigt medvetna om var vi belönar. Jag har märkt att i vardagen, där 99% av träningen är och erfarenheter samt rutiner skapas, är jag inte lika nogräknad. Har gått och stört mig lite på att han springer förbi mig ibland när jag ropar in honom på promenader, samt att han ibland inte kommer ända fram. Svaret är pinsamt enkelt: Jag belönar ofta med en boll kastad bakåt så han rusar förbi mig, eller kastar den till honom när han är nästan framme. Hans motivation till att komma beror också på om belöningen är synlig, ser han inte att det finns en boll eller att jag sträcker ned handen i fickan så är det inte lika akut att avbryta vad han nu gör. Min plan som jag redan satt i verket är att jobba med belöning hos mig, samt nosdutt hos mig innan belöningen presenteras. Det senare får jag jobba en hel del med separat eftersom jag inte vill få en förvirrad paus inne hos mig innan han får belöningen. Men börjat använda det några inkallningar per promenad och han har belöningsförväntan hos mig nu. Klick till mig!

Det är så härligt att störande problem kan ha så pass enkla lösningar, om en ser en vardagslydnadsgrej som ett tävlingsmoment så är det lättare att hitta den felande länken i kedjan, i alla fall för min del.

Finhundarna.


Noo, not one of thoose days…


Lyckades få Yodas tunga på bild när han svalde en godis.


Haha, öronen!


Omvänt lockande.

Triggers

Efter helgens kurs där jag fick upp ögonen för BAT(Behaviour Adjustment Training) så har jag börjat fundera över vad mina hundar har för triggers för olika beteende, och var tröskelvärdet ligger.

Yodas ljud-triggers till beteendet att bli mer uppmärksam och ofta resa delar av raggen

  • Ljudet av flexikoppel.
  • Hundskall
  • Folk som visslar(förknippat med att någon visslar på sin hund).
  • Aris trigger för att spänna sig och bli mer uppmärksam:

  • Ljud av metall(som typ metall mot metall, koppelhake + halsband)
  • Hundskall
  • Människoröster
  • Ljudet metall mot porslin
  • Att Yoda låter
  • Bräkande, muande och ungefär alla ljud från däggdjur. Fåglar bryr han sig inte om.
  • Nu när jag började med den här listan så inser jag att det vore lättare att skriva en lista med de ljud Ari nonchalerar. De finns faktiskt. Som bilar, lastbilar, tutor, tåg, skramlande brummande bussar, de flesta ljud hemma(har varit mer känslig), musik, tvn osv. De flesta av dessa saker reagerade han mer på som valp, då han inte var van med dem. Vilka ljud han inte bryr sig om visar också på vilka miljöer och ljud han har vistats i mer, en kan säga att det är ett kvitto på miljöträningen.

    När det gäller var deras tröskelvärden går så är det mycket beroende av triggern. Om vi ser till triggern att de ser en hund, så är deras beteende starkt kopplat till den andra hundens beteende. Hundar som slänger en blick eller visar lugnare signaler kan vi vara närmare utan att överskrida tröskelvärdet. Hundar vi känner är dock väldigt triggande oavsett avstånd. När det gäller hundar som blänger, spänner sig osv behöver vi mycket större avstånd för att hålla oss under tröskelvärdet.

    Även tröskelvärden för ljud varierar. Yoda buffar inte åt alla ljud i trapphuset. Han är mer spänd på ljud och har lägre tröskelvärde på eftermiddagen, mellan 15-18(tills husse kommer hem). Detta är alltså direkt kopplat till en förväntan på att det kan vara husse som rör sig i trapphuset. Fast han VET när det är husse, för då är skallet ett helt annat.. Kan väl nämna att husse blir utskälld VARJE dag av Yoda när han kommer hem. Oftast orkar Yoda inte besvära sig med att resa sig från soffan, buren eller så. Utan han ligger skällandes kvar under sina filtar i soffan. Har under veckan funderat på hur jag ska göra med detta beteende. Att klicka konstant för när jag vet att det är husse som kommer in i trapphuset och ha så hög belöningsfrekvens att Yoda inte hinner göra fel mellan klicken. Ett annat, när en inte orkar, är att helt enkelt vara ute på en rastningsrunda när husse kommer hem, så han är här när vi kommer in. Då är Yoda tyst. Nackdel med klickandet upptäckte jag var att Ari blir ju helt nipprig och han har redan hög aktivitetsnivå när han hör att husse kommer hem. Rätt spännande, när Yoda buffar på ljud i trapphuset på eftermiddagen så rusar Ari med viftande svans till ytterdörren. Men har blivit mindre och mindre på random skall. Skallet som kommer från Yoda när det verkligen är husse varvar dock upp Ari och han kan ligga och åla på golvet i förväntan för att det är husse som kommer. Hundar i flock är helt klart spännande!