Kategoriarkiv: Avslappning/Filtträning Ari

Pausrutiner och belöningsplacering.

Har lite omedvetet skapat en väldigt bra pausrutin/avslappningsrutin tillsammans med Ari utomhus. Den börjar med ett litet godislet, när godiset tar slut lägger sig Ari ned ”filt-mässigt”(rumpan på sned, avslappnat, ”slarvigt”) och ser rätt så lugn ut. Brukar belöna där genom att ge godis lite varierande, eller bara sätt mig på huk och klappa/prata lugnt med honom. Detta funkar såklart bäst när störningar/triggers är på för Ari acceptabelt avstånd, men godisletet börjar vi kunna använda oss av allt oftare.

När det gäller lydnadsträning eller annan momentträning är vi väldigt medvetna om var vi belönar. Jag har märkt att i vardagen, där 99% av träningen är och erfarenheter samt rutiner skapas, är jag inte lika nogräknad. Har gått och stört mig lite på att han springer förbi mig ibland när jag ropar in honom på promenader, samt att han ibland inte kommer ända fram. Svaret är pinsamt enkelt: Jag belönar ofta med en boll kastad bakåt så han rusar förbi mig, eller kastar den till honom när han är nästan framme. Hans motivation till att komma beror också på om belöningen är synlig, ser han inte att det finns en boll eller att jag sträcker ned handen i fickan så är det inte lika akut att avbryta vad han nu gör. Min plan som jag redan satt i verket är att jobba med belöning hos mig, samt nosdutt hos mig innan belöningen presenteras. Det senare får jag jobba en hel del med separat eftersom jag inte vill få en förvirrad paus inne hos mig innan han får belöningen. Men börjat använda det några inkallningar per promenad och han har belöningsförväntan hos mig nu. Klick till mig!

Det är så härligt att störande problem kan ha så pass enkla lösningar, om en ser en vardagslydnadsgrej som ett tävlingsmoment så är det lättare att hitta den felande länken i kedjan, i alla fall för min del.

Annonser

Lugn & Fokus

I helgen har vi varit på kurs hos Carro, som fixat upp bästa Åsa Jakobsson från Skåneland. För några år sedan gick jag en liknande kurs, en av de första gångerna Åsa höll en kurs på detta tema. Första utgångspunkten i kursen då var boken Control Unleashed av Leslie McDewitt, som numera finns i svensk översättning som Släpp kontrollen lös. Helgens kurs hade fler perspektiv och utgångspunkter, grundpelarna som jag uppfattat det var Premack’s princip, BAT(Behaviour Adjustment Training), positiv förstärkning och att läsa sin hund. Nu har jag inte kollat på mina anteckningar från helgen ännu, men det som jag har med mig som verkligen givit mig så mycket är BAT, att på ett mycket behagligare och lugnare vis lära Ari att hantera saker som han går upp i aktivitetsnivå av. Både saker som är roligt, och saker som är lite skrämmande då han blir osäker. Tog mig ungefär en timme från att jag kom hem tills att jag gick in och köpte Grisha Stewarts bok som pdf. Har knappt läst något ännu, men har så mycket inspiration till att bli en bättre hundägare och vägledare till mina hundar, som fått stå ut med en matte som mått väldigt dåligt ett tag nu och fastnat i ett korrigeringsträsk. Skäms för hur jag sakta börjat korrigera mer och mer, men det får bli ett annat inlägg…

Det här var även Aris första kurshelg på bortaplan. Han har varit iväg lite annars också, men mest över dagen. Och till mina föräldrars landställe. På landet så märkte jag att han tog någon dag på sig att landa där. Han var glad och uppe i varv, och hade väldigt svårt att slappna av. Han behöver vi sådana tillfällen mycket tydliga ramar för att kunna varva ned. På landet så band jag helt enkelt upp honom rätt kort i skuggan med en vattenskål, så fick han ligga där. Det tog en stund, sen sov han som en stock. Han funkar även att stänga in i ett rum, så länge vi är i närheten och Yoda inte är med. För Yoda funkar inte att stänga in i ett rum… På helgens kurs så fick han vara i husvagnen vid teoritillfällen, vilket resulterade i att han ylade. Skulle vi satt in en annan hund där, avskärmad i bur, skulle han säkerligen varit tyst. Sen var det ju en helt ny miljö, och han är inte speciellt miljöstark. Andra dagen så stoppade jag in honom i en bur i kurslokalen som jag täckte över. Tydliga ramar, Ari slog sig snabbt till ro!

Finns så mycket jag lärt mig i helgen, Ari var verkligen inte redo för att jobba i närheten av andra hundar, utan vi jobbade ensamma en bra bit bort och fick mycket handledning och stöd av både Åsa och Carro. Det är så härligt med duktiga instruktörer som verkligen anpassar kursen och övningarna efter hundens behov! Det är värt att lägga pengar på privatlektioner och dylikt istället för att gå på en ”vanlig” kurs i en miljö som Ari i dagsläget inte skulle kunna hantera. Det är givetvis ett mål att han ska kunna hantera situationer där vi tränar på BK och det finns andra hundar runtomkring, men i helgen har jag verkligen tagit med mig att jag inte ska stressa fram något med honom. Han behöver tid att få ihop sin lilla skalle, jag behöver ha större respekt och lära känna var hans tröskelvärden ligger. Har med min så mycket idéer som jag tänker pröva på båda hundarna, så att jag kan bli en bättre människa för dem helt enkelt. Så att vi kan ha en bättre vardag ihop. Visst har jag prestationsmål med Ari, men det är så mycket viktigare att det dagliga livet är trevligt för oss alla.

En sak jag oroade mig för i helgen var hur JAG skulle orka. Jag har varit lite extra dålig senaste veckan och haft mycket oro, har begränsad ork och att sova är ingen lätt sak, framförallt inte på bortaplan. Men jag klarade det! Jag tvingade mig själv att avstå en del saker på kvällen som jag skulle velat, men både jag och Ari behöver några ensamma timmar så vi båda kunde komma till ro. Det var trist, men ett klokt val. Det tog nämligen ett bra tag för oss båda, men var skönt att strosa runt lite i skogen och bara andas, och passade dessutom på att njuta av stjärnhimmeln som var helt fantastisk ute i Riala-trakten.

Fårpyssel och lydnadsträning i hagen.

Idag tog vi det lugnt i hagen, jag pysslade lite med Ulrika som har haft problem med sin era öronmärkning. De börjar vara lite mindre blyga nu damerna, vilket är skönt! Idag fokuserade jag på min och Aris kommunikation, att han lyssnar på mig trots att han ser får, att han kan gå emot dem lugnt med bra attityd, gå åt vänster och höger med mig mellan honom och fåren och att bryta honom då han ska komma in till mig. Hade koppel på, som för det mesta kunde ligga på marken. Jag tycker det gick bra, fann den bra känslan jag hade igår i fållan med honom, då vi fick ihop det rätt bra!

Vi tog mest det lugnt, båda hundarna uppbundna medan jag pysslade med lite olika saker. Eftersom Yoda är duktig på att uttala sitt missnöje över att inte få jaga fåren samt att jag inte är i närheten så prövade jag idag att ge honom ett märgben med sin frukost i. Då var han tyst så länge det fanns käk. Skönt, även om jag inte störs lika mycket av hans skällande när jag vallar som när jag försöker träna annat med Ari. Ari är inte så duktig på att koppla av, men han sitter tyst när han ser dem. Om han inte ser dem är han mer orolig. Och trasslar in sig i både sitt eget och Yodas koppel… Som nedan..

Båda hundarna irrar ju runt, framförallt Yoda. Får binda upp dem annorlunda nästa gång, det vill säga inte i samma träd.


Mer lämplig uppgift till Yoda än att skälla.


Fast.. När den är slut så är fåren i fokus, helt klart…


Ulrika i egen hög person.


”Du är en märklig människa”


”..en mycket märklig människa!”

icke-träning och spår

Vi sysslar mycket med icke-träning just nu. Med icke-träning menar jag de stunder då vi inte tränar, då JAG inte ska sitta och tänka träning. Det låter säkert jättekonstigt, men ni som känner mig vet att jag har svårt att koppla av, släppa kontrollen och få mina hundar avslappnade. För att de ska koppla av måste deras matte vara lite coolare än jag är i default-läge.

Förra veckan var första tillfället på kursen i filträning för Caroline Ersenius. Syftet med den är att lära hundarna att koppla av och finna en lagom sinnesstämning på filten, filten i sig är bara ett verktyg och avgränsad yta som markerar en viloplats. Det kan vara en bur, korg eller annat, men filt är ju lite enklare att ha med sig och går att ha i princip överallt. För att få hunden avkopplad jobbar vi med att belöna beteenden som är lugnande eller som på väg att leda till ett lugnare beteenden. Till exempel hos Ari så kan han vara spänd, men om han till exempel spänner av i öronen lite så är det en början till att koppla av lite, och det kan en belöna. Som med all shejping, en belönar små rörelser/signaler/beteenden som sen kan utvecklas. Konsten med detta, som är svårt för mig, är att INTE sitta och stirra spänt på hunden i väntan på att han ska visa något trevligt avkopplat beteende. Det är rätt svårt att vara lugn och avspänd om en människa sitter och stirrar intensivt på en. Det skulle i alla fall jag tycka om jag var hund. Så jag behöver jobba med att kika på honom lite i ögonvrån, inte stirra på intensivt och själv vara lugn och fokusera på min anding. Det går sådär kan jag rapportera. Vi båda går väldigt lätt in i träningsmodus. Men med Yoda är det ännu värre, han har bara modus ”erbjuda sjukt mycket beteenden samtidigt för godis”, och har väldigt långt till att koppla av.

Så tillbaka till icke-träning. Jag vill använda filten vid icke-träning, vid pauser i träningen, när vi pausar på promenaden för att lägga spår, när vi väntar eller åker tåg, när vi är i närheten av får och det inte är hans tur i hagen. Även när vi har besök, eller får besök, vore det fint med att han inte klättrar på folk utan kan vara lugn på sin filt. En viktig sak är att på filten får han iaktta, fundera och titta på saker, så länge han gör det på ett lugnt sätt. Har inte bestämt mig för hur jag ska göra med vallning och filtträning, för han vallar ju på avstånd, så att ligga och stirra på fåren från filten är absolut inte den lugna sinnesstämning jag vill ha.. Han ska alltså kunna titta på saker, inte behöva fokusera på mig, för vid träningen vill jag ha hela hans uppmärksamhet, då vill jag inte att han ska titta på fåglar, hundar eller annat. Då ska hela hans fokus vara på mig, vilket i nuläget är sååå svårt. Tror jag missat delen i vår grundträning helt..

Idag fick jag ett perfekt tillfälle för att ägna mig åt icke-träning. Vi var ute och spårade, så de fick ju sitta uppbundna och vänta på att jag ska lägga spår, spåren ska ligga och när den andre hunden spårar. Ari är rätt lugn när han är uppbunden, han lägger sig frivilligt och kollar runt lite. Han kan skälla några skall när jag lämnar de ensamma eller jag är borta och spårar med Yoda. Men i övrigt är han rätt lugn. Hade med filten och lade ut den när jag gått spåren och belönade att han låg på den och när han såg ut att slappna av lite mer. Det svåra är det jag pratat om tidigare, att vi går in i träningsmodus, Ari vet att det finns godbitar och klurar på vad han ska göra för att få dem. Har jag dem i händerna blir han väldigt fixerad, ligger de i en skål med mig mellan han och skålen går det bättre. Men det är svårt, jag har alldeles för mycket fokus på honom och det märker han, han märker att jag stirrar på honom ur ögonvrån och är allmänt spänd. Idag satt jag och tvingade mig själv att gäspa för att koppla av, det funkar faktiskt rätt bra.

Spåret då? Ari utvecklas åt rätt håll! Blev ett kort spår med en leksak plus slut. Yoda fick ett spår med två vinklar, han fick dock upp viltvittring vid första vinkeln och tappade bort sig helt. Men det löste sig!

Miljöträning på agilitytävling.

Idag åkte jag och Ari till Väsby Brukshundsklubb för att miljö- och passivitetsträna. Var agilitytävling, hopp- och agilityklass 1 så kände i alla fall ett ekipage som skulle tävla, vilket gjorde det lite roligare. Att det dessutom gick riktigt bra för Kickan och Ärtan som tog sin andra pinne i hoppklass och gjorde ett mycket fint lopp gjorde det extra roligt!

Och hur gick det för Ari då? Tja.. Första 30 minuterna så var det bara hysteriskt. Jag gav liksom upp för kände att så här nära planen kan vi inte vara, eftersom han bara skrek, sprattlade och fick nån slags panik av hela tillställningen… När vi kom var det large-hundar, av vilken majoriteten är border collies. Ari har svårt att slappna av då andra hundar springer/leker, när människor springer och är glada, och är dessa hundar dessutom border collies så är Ari långt från att vara kontaktbar eller kunna kontrollera sig själv. Så jag bestämde mig för att komma så långt från banan som möjligt, men eftersom Skrik&Panik-hunden inte kunde gå normalt och jag inte ville riskera att vi sprang in i någon annan hund(det var rätt trångt med folk och hundar) så bar jag iväg honom. Så om någon såg en tjej bärandes på en skällandes sprattlandes border collie och såg allmänt sammanbiten ut, då var det nog mig ni såg…

Men sen gick det bättre! Satt en bra bit bort i skuggan och efter en stund kunde han faktiskt tänka sig att LIGGA ned och äta godbitarna jag hade med mig. Även om tugga inte stod på agendan så tog han dem utan att jag behövde trycka in dem. Där satt vi ett bra tag. Sen när han lugnat sig begav vi oss närmare med siktet på Kickans tält, och det gick rätt fint. Han kunde samla ihop sig lite men fick även en del frustrationsattacker med skrik och sprattel. Men han avreagerade rätt fort. Väl i tältet så var det lite lättare, för där begränsas ju intrycken en hel del. Riktigt skönt att kunna sitta där inne med honom, tack Kickan!

Märkte också vilken skillnad det är att vara på tävling eller liknande med en hund som faktiskt gillar andra hundar. Yoda blir ju sur och morrar så fort någon kommer nära, eller morrar när de hälsat. Ari är försiktig, nosar och har fint språk och är inte på något vis hotfull mot andra hundar. Fast i början så tyckte nog de med hund som mötte honom att han var ett monster, eftersom hans frustrationsattacker riktades mot allt, även andra hundar. Han såg inte speciellt trevlig ut, det skulle inte jag heller tyckt om jag mötte honom.. Men sen så hälsade han fint på andra hundar. Med Yoda skulle jag stört mig på att folk hade slakt koppel och lät sina hundar mingla så långt kopplet räckte, men jag lät dem göra det även om jag väl blev lite orolig över hur han skulle reagera. För han kan svara upp om hundar är otrevliga.. Men alla(ehm, 3-4 stycken då..) som han hälsade på var trevliga och ville mest kolla vad han var för typ. Annars skulle jag avbrutit. Detta var dessutom när han var rätt lugn och vi gick runt och minglade lite själva, så han var i sinnesstämning att kunna hantera en nyfiken dvärgpudel och liknande. Yepp, han stressade ned rätt bra och var med och tittade på prisutdelningen och uppförde sig väldigt fint i mitt tycke! Så nöjd med dagen!

En annan som ska vara nöjd är Kickan som tog sin andra pinne med Ärtan i hoppklass 1, dessutom vann hon klassen! Grattis till pinnen och en riktigt fin runda! 😀


Nöjda tjejer, Kickan och Ärtan.


En nöjd Ärta.


Någon inte lika nöjd var Frasse. Den här tog jag precis då han upptäckt att det satt en border collie i HANS tält. Ari fick mörka blickar av Frasse.

Vallning i Runby

Vi bor i en bra kommun som har får som betar sly kring fornminnen och gravhögar under sommaren! X antal personer med sina border collies jobbar även som fåraherdar för att hålla ordning på fårskocken som går helt lös. Det är grymt, så härligt på flera vis! Dels miljövänligt, dels får massor av människor tillfälle att se vallhundar i arbete, de som sköter fåren får fina möjligheter att arbeta praktiskt med sina hundar, vi som är hund- och djurnördar får också tillfälle att titta. Ari är givetvis eld och lågor att ha får såpass nära, de betar ungefär 600 meter från vårt hus.

Finns ju för och nackdelar med att ha massor av får som vi inte _får_ valla på(ingen av oss är mogna för det), däremot har han fått ligga kopplad hos mig och stirra på fåren så de inte går ut på vägen eller så, och ta något steg för att putta dem bort från vägen. Fördelar med detta är att jag får massor med tillfällen att träna honom på att ligga och hålla koll, samt koppla av i viss mån. På avstånd från fåren(så vi inte stör dem) så kan vi träna ligg och att starta sakta från ligg. Det vill säga inte flyga ut mot dem. Detta görs som sagt på rejält avstånd eftersom att flyga upp och kasta sig mot fåren är mer vanligt förekommande än att lugnt och fokuserat smyga mot dem. Att kunna ha lydnad på hunden några hundra meter från fåren är nog en förutsättning innan jag kan ha någon form av lydnad på honom i hagen. 😉

Fler fördelar är att jag får se duktiga hundar i arbeta, chans att prata med duktiga hundförare, se hur de och hundarna arbetar ihop, hur de läser av djuren och förhoppningsvis lära mig lite på köpet.

Yoda har också varit med och tittat. Han vill jaga fåren. Han jaktskriker och blir småtokig. Han behöver alltså också lära sig att koppla av i närheten av får och hundar som arbetar med får. Han gillar ju inte riktigt när andra hundar springer heller, så får de andra hundarna dessutom ”jaga får”(i Yodas tolkning) så blir han ju galen. Idag var han faktiskt bättre och låg inte och skrek lika mycket. Eller skällde heller för den delen.

Nackdelar då? Tja, att Ari VET att det finns får ned mot stationen, och vädrar dem, hetsar upp sig och drar i kopplet är ju lite jobbigt. Men samtidigt träningstillfälle då vi kan försöka få ordning på en del saker. En annan eventuell nackdel är kanske om jag tränar för mycket ”koppla av i närheten av får” är att han tänder av? Eller bygger på sig massor med frustration så han slår över när han får valla? Han är ju tänd på fåren, det lär väl inte försvinna. Men kanske för mycket träning i att vara passiv kring dem kan vara dumt? Jag är osäker där. Med en hund som ska valla och inte har tänt på fåren kanske det kan vara dumt att träna den till att strunta i fåren. Men en hund som redan är tänd är väl en annan sak? Så tänker jag i alla fall. Har ni några tankar kring det, hur gör andra? Jag har ju en tänd hund, som är het på fåren, har generella problem att koppla av och ta det lugnt. Vi tränar ju på just att coola ned annars också, fåren blir ju en extra störning, så tänker i alla fall jag. Med Yoda så är det ju att skita i fåren som gäller, för Ari är det mer att bete sig lite mer balanserat, mer självbehärskning och lyssna på mina kommandon som gäller.

Aris filtträning

För några veckor sen hade jag en liten privatlektion med Carro angående avslappning/filtträning. Ska senare i vår gå kurs hos henne, men kände att jag ville få lite coaching på hemmaplan innan vi försätter oss i den svåra miljö som kurser faktiskt är. Fick en hel del ”aha-upplevelser” och insikter om vad vi kunde jobba med, UTAN filten. Jag blir lite för mycket i träningsmodus när vi ska träna avslappning, utan behöver själv koppla av också. Det är nog det svåraste…

Har gått ut på promenader och pausat och bara kopplat av lite med honom, även gått till någon bänk/gräsmatta i närheten med en kopp kaffe och bara tagit det lugnt. Belönat lugnt de bra saker han gör och brutit frustrationsbeteenden och liknande. Tycker det funkar bra, vi gör framsteg! Han känns tryggare också, lägger sig lättare och spanar lite istället för att spänna sig.


Igår såg det ut så här när vi satte oss vid kanten av gravhögarna i närheten, han låg och kisa, även på sidan ibland, tog det lugnt och myste. Han var visserligen rätt trött efter två dagar på bortaplan(jag har mått väldigt dåligt så behövde lite tid att vila mig från energisk unghund..), och det var väl runt 15 grader ute. Men ändå, jag tycker mig se skillnader och utveckling åt det bättre hållet! Detta är dock i relativt skyddade miljöer, det finns buller från människor, tåg, bilar osv i bakgrunden, men inget speciellt nära inpå oss. Så vi bör nog flytta träningen till lite mer utmanande ställen, men inte de han tycker är jobbigast. Ett lagom jobbigt ställe är i närheten av skolan här, deras fotbollsplan och skolgård, finns stora gräsmattor så vi kan ha bra avstånd till störningarna i början. Även gräsytorna i närheten av pendeln är bra, där är det mycket rörelse i alla fall vissa tider på dygnet. Att träna i närheten av andra hundar kommer det också.