Kategoriarkiv: Vallnings-Ari

Vallningsfilmer

Sista dagen hos fåren så följde sambon med för att filma Ari i vallningen. Det är lite synd om min sambo eftersom han är rätt skraj för får, eller: han har ingen aning om hur de funkar och denna dag stod han på en sten för att filma. Fåren agerade ungefär så här: ”Uh en bc! Åh en ny tvåbening, vi springer till den!” och försökte även klättra upp på den stenen stackars sambon stod på. Nämnde jag att fåren är rätt klistriga? 😉 Detta fångades givetvis på film. Klippte bort där jag i princip vek mig dubbel av skratt på marken och Ari bara ”ahaa vi ska valla dem mot husse!”


Här är när vi räddar husse från fåren och puffar in dem i fållan. Han gör det bättre och bättre för varje gång, är lugnare och tar mina (förvirrade) signaler bättre och bättre. Även om han vet bäst själv såklart.


Här lite flankträning samt att gå lite mot fåren. Vi har fortfarande massor att jobba på, framförallt behöver jag lära mig att se var han egentligen gör samt vara tydligare i mina signaler. Är så härligt att ha haft den här chansen att verkligen kunna träna flera dagar i veckan korta stunder och verkligen analysera träningen!

Efter att ha tittat lite på mina filmer samt andra ekipage så känner jag att jag borde ha ett stanna-kommando, istället för att lägga honom varje gång jag vill ha stopp. Dessutom måste jag bli bättre på höger och vänster, så att jag inte förvirrar honom med detta. Som tur är så är han väldigt förlåtande gentemot mina misstag.

Bilder på lilla vallhunden


Är det detta som kallas att tappa fåren? 😉


Det är inte alltid så lätt när fåren blänger på en.


Vattenkoppen, som fåren ratar, duger fint åt Ari.

Sista veckan

Denna vecka är sista veckan med fårdamerna, sorgligt men sant. Betet räcker ju inte länge till, gå in på Annas inlägg om Skräpishagen för att se hur den ätits, växt och sen ätits igen.

Senaste veckan har vi gjort framsteg, efter ett par dagars vila så trillade fler bitar på plats! Det är svårt att låta bli vallträningen några dagar när en har så kort period kvar med egna träningsfår, men pausen gjorde gott för Ari. Han har skött sig så fint senaste dagarna, jag har börjat lita på honom mer och mer vilket leder till att han går bättre. Desto mindre jag lägger mig i desto bättre jobbar han, fina hunden. Igår så hade jag med kameran och fotade samtidigt som vi träna ett pass. Gjorde visserligen inget svårt då men det är ett tydligt tecken på att JAG vågar lita på honom. För en person med stora kontrollbehov är detta en stor sak och framsteg. 😉

Haft en så härlig känsla i vallningen senaste dagarna och när jag tittar på bilderna så blir jag alldeles varm i hjärtat. Det finns få saker som är så vackert som en border collie i arbete, och framförallt MIN border collie i arbete. Han kanske inte är världsbäst eller har sm-potential, men han är alldeles perfekt för mig.

20120914-110514.jpg

Och nej, vi har fortfarande inget bredband…

Framsteg i vallningen

Börjar få lite kläm på vad jag ska göra i vallningen, framförallt efter gårdagens träning för Lena Brundin. Var väldigt givande att få lite handfasta råd, övningar och hur vi kan gå vidare. Ari var riktigt fin igår och kändes som vi hittat ett bättre sätt att träna på de där fåren.. Våra får är inte exemplariska som nybörjarfår, är för tama, elaka mot hundarna och springiga… Börjat förstå vilken skillnad det är på får och får… Tror vi funnit en bra lösning för tillfället, då vi har de får vi har, och en större fålla funkar bra att träna grunderna i.


Fint infållade! 🙂
Idag så lyckades jag använda gårdagens nya kunskaper och tips för att fint stoppa in fåren i fållan. Starta långsamt, lägga sig, resa sig och flytta fåren några steg, lägga sig, göra miniflanker och han skötte sig fint! Visserligen i koppel, men det är ett stort framsteg i mitt jobb att vi ska bli ett bra team.

Idag var det dock rätt mycket störningar. Finns en del nackdelar att ha får i civilisationen, är gångvägar, skogsbryn, skolor och dagis i närheten. Många passerar för att komma till motionsslingan i skogen bakom. Så att kunna förklara lite vad en gör och svara på frågor ingår i att träna där. Idag hade vi besök av en dagisgrupp som ville titta på fåren. Det var knoddar på 2-4 år typ, sådan storlek som Ari tycker är fruktansvärt äckligt, framförallt när de kommer i grupp. Men det gick fint, så länge de inte kom för nära stängslet, där han låg uppbunden(på insidan, barnen på utsidan). Då sade han ifrån, men det var bra förskolepedagoger som förklarade för barnen att hunden vaktade fåren och att han var upptagen med dem. Men Ari var till största delen upptagen av att bevaka fåren, och vinklade endast öronen lite då och då när barnen lät lite extra. Det är väldigt annorlunda med hur han skulle vara om det inte fanns får i närheten, så det här kan ju vara ett sätt att vänja honom vid att barn inte är så mycket att hetsa upp sig över. I närheten av får är ju Ari mycket ”tåligare” än vid andra tillfällen, jag behöver ett skarpare tonläge när jag ska bryta honom(jämfört med hemma, då behöver jag bara muttra tyst och glo på honom), han bryr sig inte om förbipasserande hundar, konstiga ljud(det är ju skolgård och sånt i närheten) och människor. Inte så konstigt egentligen, det är ju så mycket drifter kring vallningen som upptar hans skalle..


När dagisgruppen ovan lämnat området så tränade vi två korta pass i fållan. Fåren var speedade och Ari var inte riktigt i hand idag, så vi tränade mycket på ingångar i fållan och bara lite flankering. Han var rätt knepig idag, men andra passet lossnade det lite i vår kommunikation.

Fårflytt!


Igår flyttade jag, Elin och Anna våra tackor till ”skräpis”, hagen de gått i förut och som fått växa till sig lite när de betat på annat håll. Eftersom vi fått ett gäng till tackor som betade så hade vi runt 50 får, och vi skulle ha med oss 5 stycken. Att få in dem i en fålla och sortera ut de vi skulle ha var inte det lättaste, trots Flaxa och att vi var tre människor. Men det gick, vi fick nog inga stilpoäng dock 😉


Själva flytten av fåren gick fint, de traskade lugnt förbi bostadsområdet och inget gick fel. De gick snällt in i hagen och verkade trivas, finns mycket sly att gömma sig i nu så de syns knappt!


Var är damerna?


Var mörkt när vi var klara med flytt av fårgrindar, vatten och får. Och då passade kodlåset på att krångla, men vi löste det effektivt. 😉

Fårpyssel och lydnadsträning i hagen.

Idag tog vi det lugnt i hagen, jag pysslade lite med Ulrika som har haft problem med sin era öronmärkning. De börjar vara lite mindre blyga nu damerna, vilket är skönt! Idag fokuserade jag på min och Aris kommunikation, att han lyssnar på mig trots att han ser får, att han kan gå emot dem lugnt med bra attityd, gå åt vänster och höger med mig mellan honom och fåren och att bryta honom då han ska komma in till mig. Hade koppel på, som för det mesta kunde ligga på marken. Jag tycker det gick bra, fann den bra känslan jag hade igår i fållan med honom, då vi fick ihop det rätt bra!

Vi tog mest det lugnt, båda hundarna uppbundna medan jag pysslade med lite olika saker. Eftersom Yoda är duktig på att uttala sitt missnöje över att inte få jaga fåren samt att jag inte är i närheten så prövade jag idag att ge honom ett märgben med sin frukost i. Då var han tyst så länge det fanns käk. Skönt, även om jag inte störs lika mycket av hans skällande när jag vallar som när jag försöker träna annat med Ari. Ari är inte så duktig på att koppla av, men han sitter tyst när han ser dem. Om han inte ser dem är han mer orolig. Och trasslar in sig i både sitt eget och Yodas koppel… Som nedan..

Båda hundarna irrar ju runt, framförallt Yoda. Får binda upp dem annorlunda nästa gång, det vill säga inte i samma träd.


Mer lämplig uppgift till Yoda än att skälla.


Fast.. När den är slut så är fåren i fokus, helt klart…


Ulrika i egen hög person.


”Du är en märklig människa”


”..en mycket märklig människa!”

Lite lite framsteg.

Igår började jag känna lite framsteg i vallningen med Ari. Till att börja med så fick vi in fåren i fållan redan på andra försöket, vilket bidrog till att jag inte hunnit stressa upp mig, bli sur, trött och utmattad. Dessutom var Ari inte speciellt trött eller upphetsad heller. Bra där! Vi och fåren klickar inte riktigt ännu, de litar inte på mig och Ari, och närmar vi oss fållan så pekar fåren finger åt mig och sticker. De som säger att får är korkade har nog inte umgåtts så mycket med får. De känner inte mig och Ari ännu, de vet att de kan köra med oss och att de kan komma undan om de gör på ett visst sätt. De är allt utom dumma! Även om jag skulle önska att de var lite mer korkade vissa stunder 😉

Idag fick jag hjälp av Sandra att få i dem i fållan, hon fick agera stopp så de inte kunde smita ut åt sidan. Första försöket gick det dåligt eftersom Ari tryckte på lite rejält. Med andra ord, han gjorde ett ryck fram(han var i lina) och fåren svarade med att flyga åt alla håll… Nästa försök fick vi dock in dem bra! Sen vattenpaus och funderingar över hur jag skulle lägga upp första passet, sen gick vi in i fållan igen. Är mycket fokus på att han ska vara lugn, lyhörd och ha rätt attityd mot fåren. Inget av detta existerade första passet så jag bröt snabbt då jag kände att vi behövde pausa. Är så skönt att kunna göra så, och sitta hur länge jag behöver och klura innan jag ger mig in i det igen. Nästa pass hade jag tydligare kriterier, och framförallt: jag släppte kopplet redan innan vi gick in! Jag anstränger mig inte 100% till att få honom ”i hand” när jag kan stoppa honom med kopplet. Visserligen behövde jag stampa på det några gånger, men inte alls på samma vis som det blir då jag hela tiden håller igen honom med kopplet i hand. Så det ramlade ned någon polett gällande vår kommunikation idag! De flesta dagar har jag känt mig rätt uppgiven med vallningen, varit frustrerad och förvirrad. Men idag kändes det här lilla lilla framsteget, att jag lyckades ha lite styrbarhet och kontroll i bara några sekunder är ett jättesteg för oss! 😀 Nu sitter jag och analyserar och funderar på vilka grejer jag gjorde för att det liksom skulle klicka, hur jag gjorde för att få tillbaka honom i fokus. Handlar mycket om hur jag förändrar mitt kroppspråk när jag inte har ett snöre i handen, och hur jag var mycket tydligare i hur jag ville att han skulle bete sig.

Yoda vad också med, såklart. Han är inte så impad, han vill jaga fåren och äta upp dem antar jag. Att Ari får ”jaga” fåren och inte han är helt oförklarligt för pinschern. Däremot så fick han då och då lite gott att äta av Sandras son August och sen vila i hans vagn på väg hem. Dock blev August mycket upprörd över att Yoda skulle med mig hem och inte dem, han gillar verkligen lilla Yoda! Han gillar när Yoda rör sig, är still, skäller, morrar, hoppar och skäller ut August när han gör något ”olämpligt” osv. Yoda gillar August när han har mat, det vill säga ungefär samma relation som han har till andra människor än mig och husse.


Ari och fåren, på väg bort till hans förtret…


Söt August.


Det är kul att ha en egen Yoda i vagnen!


Yoda insåg att det var rätt lugnt och skönt där efter en stund.

Vallningslycka

Har fått äran att vara med i en lite träningsgrupp som har ett antal tackor i Väsby, ungefär 30-40 minuters promenad hemifrån. Var där igår och fick instruktioner och allmän info om djuren, samt prövade att köra Ari i en fålla. Jag var lite nervös, har inte varit med honom i en sådan liten fålla förut, men när vi väl stod där så var den inte så liten. Han var rätt till sig, hade honom kopplad och fokuserade på hans tempo och attityd.

Känner att jag nu verkligen har möjlighet att träna på sådana där saker som att vara i hand INNAN och NÄR vi kommer in till fåren, och det får ta den tid det tar. När jag tränat tidigare eller varit på kurs så har jag känt att jag vill ha ut så mycket som möjligt av tiden med fåren, och då vill en ju valla, inte stå och försöka invänta en skrikande unghund som håller på att explodera. Men det är ju minst lika viktigt som att hunden kan finna balans, har jag börjat förstå. I andra grenar tillåter jag ju inte att hunden är ur hand när vi ska påbörja ett moment, utan jag värmer upp, ser till att vi har ett samarbete, att hunden vill samarbeta, är lyhörd och har en bra attityd. Att vi båda har det, och att vi är ett team. Kan säga att det är så mycket lättare när det inte är får inblandade, för en oerfaren är det rätt överväldigande att ha koll på var fåren är, hunden är, hunden rör sig, fåren rör sig och hur jag själv beter mig, och hur mitt beteende påverkar hund/får. Det är svårt. Men är så glad att få den här möjligheten att kunna träna så nära hemma, flera dagar i veckan, korta stunder, och ibland kanske bara gå dit och kolla så fåren mår bra utan att han får valla. Möjligheterna är oändliga! 😀

Så nu har jag massor med funderingar och träningsplaner i huvudet som jag ska vädra med lite mer erfarna vallhundsägare, sen är det planera, träna, utvärdera. Ska bli så roligt!

Filma vallningen…

Nackdelar med att filma träningen:
– En har många filmer på sig själv när en springer lätt framåthukad och böjd bakåt i ryggen(om en inte springer baklänges) på en knöglig åker. Inte så graciöst. Spänningen ökas av att fåren springer på en, och jag viftar hysteriskt med en plastgrej för att de inte ska klättra på mig, SAMTIDIGT som jag springer, försöker hålla koll på var hunden är, rätta den om den är på fel ställe.

Fördelar med att filma träningen:
– En ser allt det där en inte ser när en tränar, eftersom att en då är upptagen med ovanstående.
– En ser sin hund ur ett annat perspektiv, och inte bara som något trefärgat i ögonvrån…
– En kan titta på filmerna och klura över sin träning, hund och vad som gick bra och mindre bra i efterhand. Och i evighet. Och spara för att se i framtiden, då vi blivit bättre.

Tyvärr såg jag bara till att få filmat på andra dagen av kursen för Lena Karlsson, men det är ingen större sorg. Igår var vi båda helt i en kaosbubbla och jag fattade inget och Ari fattade inte vad jag höll på med. Och fårstackarna bara sprang på oss och klistrade sig på oss tvåbeningar som napalm… Svåra får för unghundar! Men andra dagen hade nog polletten trillat ned även hos fåren, de var tryggare och lugnare.

Bilder och filmklipp på mitt något märkliga rörelsemönster i fårhagen kommer senare. Är sååå nöjd med Ari, med mig själv, med de här två dagarna och vår duktiga instruktör Lena. Och att jag fick chansen att gå den här kursen, tack Meta!

Äntligen vallning!

I torsdags var hela flocken nere i Agdala för att valla med uppfödare Frida. Tomas och Yoda var med ner också, så Tomas fick se vallning live för första gången och var imponerad över vad vår lilla unghund kunde!

Ari var jätteduktig! Vi var bara i minsta hagen, och började lägga på kommandon ”höger” och ”vänster” samt jobba honom lite ur balans. Tomas filmade nästan allt, mycket lärorikt för mig att titta på efteråt. Ari har inte så mycket problem med tempot, han rusar inte speciellt mycket och har ofta ett bra avstånd. Jag gjorde en stor miss att piska framför honom när han rusade på fåren precis när vi kom in i hagen, vilket gjorde honom något låg och dämpade honom kanske lite mycket. Han behöver bli lite säkrare