Kategoriarkiv: Hundhälsa

Tunnlar och ett varmt ben..

Idag var vi och tränade i Väsby-hallen. Tanken var från början att bara titta på och miljöträna Ari, men eftersom vi bara blev två på grund av sjukdom så tränade jag lite med båda hundarna. Yoda fick lite hopphinder och tunnlar, Ari fick springa genom en rak kort tunnel. Det här var faktiskt första gången jag tränat agility med Ari, eftersom jag inte är så intresserad av att köra agility och Sandra gärna tränar det med honom så har hon fått göra det. Litar på hennes omdöme när det gäller hundträning, och det märktes faktiskt idag att han inte var helt grön. Först ville han verkligen inte in i tunneln, men efter att ha stått där en stund så sprang han genom den, och bollbelöning. Sen sprang han tunnlar som han aldrig gjort annat! Han fick mest ligga och vara någorlunda lugn medan Kickan tränade sina hundar. Det var dock inte superbra idé att skapa en förväntan på tunneln och sen se andra hundar springa i den. Ärtan(norfolkterrier) var en otroligt häftig hund tyckte Ari och var väldigt tydlig med att visa sitt missnöje med att behöva vara stilla..

Träningsmässigt, utöver miljö- och störningsträning så sysslade vi mest med kamplek, att engagera sig i mig, lite tunnlar mellan mina ben och följa-övningar. Han var duktig, det var stor skillnad mot förra gången vi tränade i hall! Härligt att se att han utvecklas snabbt åt rätt håll bara jag är envis och vågar utsätta honom för miljöer han kan tycka är jobbiga.

Till ämnet i rubriken. I slutet så tänkte jag avsluta lite tunnlar, och han sprang glatt genom dem. Dock så skrek han till i utgången av en tunnel och blev blockhalt i vänster fram. Stannade och kollade igenom ben och tassar, utan att han markerade något. Efter att ha gått några steg efter det så markerade han inget. Vi avslutade träningen där eftersom jag inte ville äventyra något ifall det var en skada. När vi kom hem kylde jag benet direkt, och kyler en omgång till nu. Eftersom jag inte vet vad det är, men att han är varm och svullen över en sena, så är det lika bra att behandla det som en senskada. Han markerar inget, är pigg och glad, bara varm och svullen. Förhoppningsvis är det inget allvarligt men blir koppelvila några dagar till att börja med.

Lerig stubbåker.

Stubbåkrar brukar vara trevliga promenadfält, men nu har de liksom gått över till att vara mer lervälling är halvhård jord.. Tog en promenad i fredags för att lokalisera den nybyggda inomhushallen(för hundträning) här i Väsby, så nu vet jag var den ligger. 2 km över lerig åker, mer om en inte vill skita ned sig 😉


Yoda är lika vacker som vanligt.


Han har mycket egenheter, men snygg är han! Jag tycker han är lite dåligt musklad fram, men han kanske bara är överdrivet musklad bak.. I vilket fall som helst känns han bättre nu när han hålls varm ute och inne samt får röra mer på sig. Täcke + sele togs av endast för fotografering här. 😉


Förstår att Yoda tycker Ari är något skräckinjagande när han kommer springande. Den där border collien ser inte riktigt klok ut, men förstått att det är rastypiskt 😀


Detta är varför mina hundar inte är lösa tillsammans och fnattar dagligen.. Skaderisken för Yodas del är rätt uppenbar, även om han tål mycket mer än vad jag och andra tror. Han gjorde själv några rejäla sidotacklingar mot Ari i luften, så helt oskyldig till en tackling tillbaka är han inte.. Yoda är upplärd i tacklingarnas ädla konst av en staffe, så han vet hur en gör!

Fina höfter och armbågar!

Nu är Aris höfter och armbågar avlästa av SKK, och det blev finfint! HD A och ED ua, härligt!

För läsare icke insatta i hundars leder och hälsokontroller så röntgas hundars höfter för att se att ledkulan ligger bra i ledskålen, samt att att lederna i armbågarna ligger rätt. HD står för höftledsdysplasi och ED för armbågsledsdysplasi. Det görs både för avelsutvärdering för att hundarna som går och gått i avel inte ska lämna sjuka hundar som kan ha ont efter sig, och om en tänkt att avla på sin hund så måste den(etiskt sett) vara frisk. Sen är det ju för ens egen vetskap som ägare, om en hund har ”slappa” höfter och armbågar så bildas lättare pålagringar samt artos, vilket hundar liksom vi människor kan få väldigt ont av. Men detta kan till viss del fördröjas genom att hålla hunden välmusklad och vältränad, så att musklerna hjälper till att ”hålla ihop” lederna. Och om en hund har ledproblem finns det vissa hundsporter som är olämpliga, som sliter extra på hundens leder. Nu vet jag inte hur mycket empiri det finns bakom att bra muskulatur hjälper att ”hålla ihop” eller hålla lederna på plats, men det låter rimligt i mina öron. De ”betyg” Ari fick på avläsningen från SKK innebär att han inte har någon dysplasi i dessa leder.

En sten föll, flera tillkom.

I måndags var jag med båda hundarna till Audell för att undersöka dem. Ari skulle röntgas för HD och AD som det ska göras. Yoda ville jag utreda för att vara säker på att han inte har någon knas med leder som kan leda till hans stelhet. Han röntgades ur flera vinklar och klämdes igenom. Han är perfekt på insidan, fina höfter, fina knän, inget knas med ryggen. Så hans problem är stelhet i musklerna, som veterinären för övrigt tyckte var väldigt stora för hans lilla kropp. Och då har han vilat i några veckor nu.. Det jag oroat mig för, att han är insjunken på vissa ställen beror på att hans muskler är så biffiga att det insjunkna är där muskelfästena sitter.. Jämnt och fint musklad var han också, visar däremot en hel del ömhet i ryggen. Så får fortsätta hålla honom varm och promenera/motionera som vanligt.

Däremot upptäckte vi något inte lika roligt på Yodas röntgen som en liten ”bonus”. En hyfsat stor sten i urinblåsan. Jag ville bara svära och gråta, för detta innebär att det kan behövas en till stor operation på honom om det blir fler stenar som börjar vandra ned i urinröret. Och efter förra operationen så sa jag till mig själv att han inte ska behöva uppleva fler operationer med tanke på hur han mådde efteråt och att det är ett riskabelt ingrepp. Som tur var kunde de ”blåsa ut” stenarna ur urinröret utan att skära upp det, men oron för att det inte ska gå lika bra nästa gång oroar mig. Risken för bestående men är relativt stor om de behöver skära i urinröret, som jag förstått det.

Så nu är det inget fusk, inga godbitar som inte är veterinärfodret, vilket innebär att det blir sådana bitar till Ari också eftersom det är lite krångligt att ha med sig flera sorters torrfodersorter till hundarna på promenaderna.

Ryggen då? Han är ju en spännis som inte går att massera något vidare. Men nu har jag funnit ett sätt att massera honom. I badkaret i varmt vatten och i kombination med en varm dushstråle på det ställe jag masserar. Det mjukar upp hans muskler och gör honom mer avslappnad och masserbar, dessutom verkar han njuta av att stå där i det varma vattnet och bli ompysslad, trots att han blir blöt. Efteråt får han så klart torkas ordentligt, ha täcke på sig och kura ihop sig under flera filtar nära mig, och sova i sängen om det är kvällstid. Jepp, han blir mer och mer bortskämd den lilla pinschern. 😉

Yoda är inte riktigt bra.

Anledning att Yoda fick åka i jackan i söndags var att jag börjat märka senaste månaderna att han inte riktigt hänger på som han brukar. Det är små saker, små signaler, men sakta så börjar han kännas ofräshare i kroppen och har inte samma obekymrade attityd över att springa fort på ojämna underlag eller så. Märkte även när jag lånade föräldrarnas bil förra veckan att han inte hoppade upp i den med samma lätthet som han brukar, utan tog några skutt innan han var uppe. En annan sak som jag lagt märke till är att han numera undviker ojämna underlag som fält, lite högre gräs, knöliga vägar i skogen och så vidare. Nu är han ju rätt äcklad av att gå där det är blött, men förut har han inte ”satt sig emot” på samma vis när jag vill gå över en fuktig gräsmatta.. Han är inte lika road över att gå längre promenader, fnattar inte lika ofta som förut och kan bara stanna och titta på mig. Inte ”ge mig gooodis matte”-blicken utan en mer bekymrad. Han har säkert ont nånstans. Frågan är bara var.Han rör sig även ojämnt stundtals, inte hela tiden men det kommer i några steg för att sen vara normalt. Det är främst bak han är ojämn..

Så nu blir Yoda lite extra ompysslad, genom att slippa gå långa/jobbiga sträckor. Antingen är han inte med på långpromenader eller så gör jag som idag; tar med ryggsäcken så han kan åka i den då och då. Också noga med att han inte blir kall, han är ju redan en liten stel fryslort, så att han ont, vara stel och frysa är ju inga roliga kombinationer. Och det hugger i hjärtat av oro när jag tänker på att jag tänkt kolla honom ett tag men inte kommit mig för… Så jag lägger filtar på honom, lyfter ned honom från möbler, pussar lite extra och är bara orolig. Är väl medveten om att detta kan få honom att verka lite sämre, för nu vet han att han kan be mig om att slippa gå på promenaden. Men för er som träffat Yoda tidigare, ni vet att Yoda inte är en handväskehund och tycker det är fruktansvärt onödigt med koppel eller annat som hindrar honom att springa fort fort fort.

Men vi har en tid hos veterinären Har iaf en tid inbokad för genomgång av honom. Är orolig, går igenom de värsta sakerna i huvudet. Men samtidigt, det kan ju vara så att han avlastar sig, och byggt upp en till skada på grund av avlastningen. Det kan ju vara så enkelt att behandla smärtan och gå hos fysioterapeut för att få honom gladare igen.

Höst och lera.

Lera, det har inte bekymrat mig i mitt hundägande förut. Kan bero på att Yoda har lättskött päls och ogärna smutsar ned sig. Däremot var lera min fiende när jag jobbade med hästar, att spola ben, kratsa bort lera ur hovar och man. Samt försöka ta av geggiga täcken utan att själv lorta ned sig för mycket. Mission impossible!

Ari gillar lera. Ari gillar faktiskt det mesta. Han springer gärna på leriga åkrar, geggiga stigar, smutsiga geggpölar och sumpiga diken. Han har även funnit ett nöje i att springa fort på nyligen plöjd väldigt knölig åker. Ni vet, när det är mycket mycket knöligt. Han springer ungefär som när hundar försöker busa på hala golv, benen rör sig väldigt fort i kort galopp men den blir inte så mycket rörelse framåt.. Han verkar dock ha stenkoll på ben och tassar, trots att det ser livsfarligt ut. Stukade tår känns inte så osannolikt. Men samtidigt, ska jag hindra honom från att springa på ojämna underlag för att undvika eventuella skador eller jag ska låta honom röra sig ohindrat? Jag tror på det senare, att genom att lära sig röra sig på olika underlag så bygger hunden upp ligament, muskler och koordination. Självklart är han uppvärmd och har promenerat minst 15 min innan han får riva loss så där, och kopplar upp så han får gå lite lugnare då och då samt de sista 15 minuterna.

Tillbaka till leran, på grund av Aris härliga inställning till att springa, busa, träna och jobba på geggiga underlag så blir han rätt skitig. Och trots att han är korthårig så är han långhårig i jämförelse med Yoda. Så det blir en del avsköljande och torkande den här tiden. Eller sofförbud en period, vilket jag börjar överväga.. Framförallt tygsoffan, skinnsoffan är ju lätt att borsta ur och torka av.

Några bilder från dagens promenad

Glad smutsig hund


Lite lera, gyttja och träsktrolls-doft spelar inte så stor roll när en har en lycklig hund som bara njuter av livet och gör en lycklig.

Klädsäsong för Yoda

Nu har säsongen kommit då Yoda vill ha kläder om han behöver vara stilla ute. Han skakar och ser allmänt miserabel ut vid minsta regn, fukt, blåst eller temperatur under 15 grader. Om han verkligen fryser går ju inte att veta, så han får ha så mycket kläder han vill.

Börjat rota bland flera täckesprojekt, bland annat ett stickat med fleecefoder som bara saknade bensnören. Så här ser han ut med det:

20120917-105702.jpg

I skrivandets stund ligger han med täcket på, under en yllefilt, i soffan och snarkar. Vi har det alldeles för svalt inne enligt honom.

Eftersom min lilla Yoda har allmänt känslig hy så får han lätt finnar om bensnören eller magdelen är lite smutsig, så behöver tvätta dem rätt ofta. De pälslösa områdena skavs väldigt lätt och snabbt. Har ännu inte funnit något bra smutsavvisande ickeskavande tyg till dessa delar. Så han har en rätt stor garderob, som jag sytt själv. Inget köpt sitter bra nog enligt mig, behöver justera en del på hans back-on-track-täcke bland annat. Dessutom gillar jag att sy! Ari har fått köpetäcke än så länge, utom hans valptäcke första vintern då. Hans kroppsform och storlek är lättare att hitta bra täcken till helt enkelt.

Svullen Ari..

I måndags morse upptäckte jag att Ari var helt uppsvälld med massa utslag, både i ansikte och på benen. Spontant fick jag panik, eftersom vi hade vallkurs i dagarna två framför oss. Men, efter att ha kollat slemhinnor, tempat, klämt igenom honom x antal gånger och konstaterat att han rörde sig normalt bestämde jag mig för att ändå åka iväg. Han var inte ett dugg allmänpåverkad, vad lika pigg och odräglig som han brukar på mornarna. En timme senare så hade svullnaden gått ned nästan helt, så vi körde på som tänkt den dagen.

På tisdagen var han lite svullen på morgonen, men även denna gång gick svullnaden ned när vi kommit till kursen. Däremot kan jag konstatera att han svullnar upp lite på exakt samma ställen som i måndags när han varit stilla mer än några timmar.. Som på morgonen, när han sovit ett bra tag och så vidare. Svullnaden är då inte lika stor som i måndags, men den kommer när han är stilla länge, och går ned när han rör sig.

Har haft många spekulationer och rådfrågat andra om vad det kan vara. Diverse bett från kryp som myggor, myror, getingar osv har varit alternativ. Eller att han gått bland några växter han reagerat på, eftersom utslagen/svullnaderna är på de områden som han skulle kommit i kontakt med om han gått genom lite högre växtlighet. Däremot har han tidigare fått myr- och myggbett, och då inte reagerat på detta. Getingar borde sambon, som var ute med honom söndag kväll, ha märkt.. Han var inte lös i skogen heller, så gjorde inget obevakat. Så vad exakt som frambringat denna reaktion är ett mysterium.. Har ni några fler idéer eller tankar får ni hemskt gärna dela med er!

Ansiktet måndag morgon:

Och så här såg ena bakbenet ut:

Scaliborhalsband bortskänkes

Ari fick på sig sitt fästinghalsband nu, efter att det vädrats en vecka. Blev ju en rejäl(19 cm) bit över som jag tänkte skänka bort. Yoda tål ju inte så bättre att någon annan får nytta av det än att det slängs.


19 cm scalibor-halsband bortskänkes(avklippt bit). Nytt, vädrat en vecka utomhus. Fäst resårband i så det går att knyta runt halsen, totallängd med resårband ca 36 cm. Finns i upplands-väsby, stockholm. Går att skicka, men vill då ha pengar för portot. Maila om ni är intresserade! ida[a]spralleman.com

Yoda 5 år

Idag blir Yoda hela 5 år gammal! Lilla söta skruttpinschern, som alltid varit lite gubbig av sig har börjat bli lite gladare senaste veckan. Det kan bero på att han nu börjat sättas igång efter nästan 3 veckors vila samt metacam-behandling i sju dagar. Redan efter 4 dagar på metacam började han bli oförskämt pigg, göra lekinviter inomhus, studsa runt osv. Dag 6 så fnattade han i kopplet så fort han fick chansen och busade upp sin lillebror och snurrade in mig i alla koppel. Och var allmänt odräglig inomhus, kunde stå och stirra på mig och bara knorra och hålla på helt random. Han hämtade även strumpor och annat och bjöd upp till lek!

Nu mår han alltså bättre, och har fått lite lydnadsträning, längre promenader, strosa runt lös i skogen och annat senaste dagarna. Så livet ska vara helt enkelt! Idag på födelsedagen så blåser det dock kalla vindar och piskar hård snö i ansiktet, så han har fått välja hur mycket han vill vara ute. Dvs absolut inte mer än nödvändigt. Istället får båda lite träning inomhus och Yoda ska få lite gympa på pilatesbollen, som han älskar.

Bildbomb på Yod: