Kategoriarkiv: Yodas urinsten

En sten föll, flera tillkom.

I måndags var jag med båda hundarna till Audell för att undersöka dem. Ari skulle röntgas för HD och AD som det ska göras. Yoda ville jag utreda för att vara säker på att han inte har någon knas med leder som kan leda till hans stelhet. Han röntgades ur flera vinklar och klämdes igenom. Han är perfekt på insidan, fina höfter, fina knän, inget knas med ryggen. Så hans problem är stelhet i musklerna, som veterinären för övrigt tyckte var väldigt stora för hans lilla kropp. Och då har han vilat i några veckor nu.. Det jag oroat mig för, att han är insjunken på vissa ställen beror på att hans muskler är så biffiga att det insjunkna är där muskelfästena sitter.. Jämnt och fint musklad var han också, visar däremot en hel del ömhet i ryggen. Så får fortsätta hålla honom varm och promenera/motionera som vanligt.

Däremot upptäckte vi något inte lika roligt på Yodas röntgen som en liten ”bonus”. En hyfsat stor sten i urinblåsan. Jag ville bara svära och gråta, för detta innebär att det kan behövas en till stor operation på honom om det blir fler stenar som börjar vandra ned i urinröret. Och efter förra operationen så sa jag till mig själv att han inte ska behöva uppleva fler operationer med tanke på hur han mådde efteråt och att det är ett riskabelt ingrepp. Som tur var kunde de ”blåsa ut” stenarna ur urinröret utan att skära upp det, men oron för att det inte ska gå lika bra nästa gång oroar mig. Risken för bestående men är relativt stor om de behöver skära i urinröret, som jag förstått det.

Så nu är det inget fusk, inga godbitar som inte är veterinärfodret, vilket innebär att det blir sådana bitar till Ari också eftersom det är lite krångligt att ha med sig flera sorters torrfodersorter till hundarna på promenaderna.

Ryggen då? Han är ju en spännis som inte går att massera något vidare. Men nu har jag funnit ett sätt att massera honom. I badkaret i varmt vatten och i kombination med en varm dushstråle på det ställe jag masserar. Det mjukar upp hans muskler och gör honom mer avslappnad och masserbar, dessutom verkar han njuta av att stå där i det varma vattnet och bli ompysslad, trots att han blir blöt. Efteråt får han så klart torkas ordentligt, ha täcke på sig och kura ihop sig under flera filtar nära mig, och sova i sängen om det är kvällstid. Jepp, han blir mer och mer bortskämd den lilla pinschern. 😉

Lite uppföljning om kisseriet

Jag skrev för några dagar sen om att jag oroade mig över Yodas kisseri. Nu är det normalt igen, det kanske är svårt att kissa normalt när matte springer efter honom försöker titta på kisstrålen så fort han lyfter benet.. Däremot har matte åkt på sin ”årliga” urinvägsinfektion. Det visade sig att jag var hos läkaren samma datum förra året med en urinvägsinfektion då med. Så nu går jag på penicillin.

Förutom att jag är rätt ömklig för att jag har ont så är det skönt att det är jag som är sjuk och inte Yoda! Jag har ingen smärttröskel, men föredrar att själv känna var som är fel på mig än att försöka gissa vad som är fel på Yoda.

Dystra tankar kring urinering..

Senaste dagarna har Yodas urinering förändrats, strålen är inte riktigt lika stark och han kissar inte lika mycket. Det är inte stor skillnad, men skillnad nog att jag ska börja oroa mig! Det som känns värst är ju att om han nu fått nya urinstenar så kan det bero på att jag inte följt hans diet strikt, träningsgodis, framförallt vid kurs, har varit godare saker än det han ”får” äta. Dvs godare än hans torrfoder.. Så om han fått tillbaka det så är det mitt fel troligen. Det känns riktigt hemskt, framförallt när jag har funderat på vad jag ska göra om detta är ett återkommande problem som gör att han måste opereras fler gånger.

Den svåra frågan är om det är okej att ha en hund som behöver opereras regelbundet för att kunna kissa… :/ Alternativet vore en fistel, ett ”hål” bakom snoppen där urinen kan rinna. Blir ett bredare urinrör så stenar inte fastnar lika lätt. Där finns dock nackdelen att knipfunktioner och sådant försvinner, så då kommer han troligen gå och droppa..

Statusrapport

Idag var vi på återbesök och Yoda har fått ett specialfoder han ska äta. Efter lite luskande hittade vi ett som INTE innehöll vete. Däremot majs. Jag har aldrig gett honom foder med majs i så har ingen aning om han tål det eller ej, det återstår väl att se antar jag.. BARF kan man ju räkna bort där iaf. Inget rkb, inga ben, inget sånt alls. Dessutom ska proteininnehållet vara lågt, likaså mineralinnehållet. Ska läsa på mer om just vilka mineraler som det ska vara mindre av. Får se vad jag hittar på för träningsgodis.

Stenarna han hade var kalciumoxalater. Det är en typ som inte kan lösas upp med foder(dock kan den förebyggas) samt måste opereras ut. Så om han får det igen måste han opereras igen. Många tankar i huvudet senaste dagarna, vad gör jag om han får återfall? Och måste opereras igen, och sen kanske igen? Mycket oro och ångest kring dessa sen jag fick beskedet i tisdags. Nu är jag lite lugnare, för veterinären sa att dessa foder brukar fungera bra. Så jag får väl lita på det. Men tanken kommer upp ändå, vad gör jag om problemen återkommer och han måste läggas under kniven regelbundet? Det är inte hållbart att ha ett djur som måste opereras med jämna mellanrum, funkar varken ekonomiskt eller etiskt för min del..

Igår var jag och tränade med Sandra och Keep vid universitetet. Så jäkla fint där med massor med stora gröna klippta gräsmattor! Sol var det också. Samt att jag fick massor med träningsenergi och pepping! En riktigt bra träning gör underverk för ens mående. Yoda var superduktig, det gäller bara att jag ser det och belönar det i framtiden.. 🙂 Vi tränade endast slalom, och gjorde stora framsteg! 😀

4 dagar efter

Yoda är oförskämt pigg, fnattar och springer och hoppar.. Och jag suckar och försöker hålla honom någorlunda lugn. Igår var vi ändå ute i Kungsängen för lite påsklunch, så har fick ju en del mentala intryck så hoppades att han skulle bli lite slö av det. Han fick ligga i min ryggsäck hela tiden när vi var i kommunala färdmedel och på centralen, låg snällt nästan hela tiden faktiskt. På hemvägen sov han till och med. Men pigg är han idag. Vi har suttit ute rätt mycket när jag pluggat, jag har lyckats bli lite röd till och med..

Annat som skiljer sig är att han är kissnödig väldigt ofta, trots att jag inte tycker att han dricker enorma mängder.. Och behöver kissa ofta. Igår så kissade han jättemycket första kissen, sen så de andra skvättarna han tänkte gör stod han bara och klämde och fick ut blodblandade små droppar. Blodet är tydligen normalt. Fast idag så står han inte och kämpar ut droppar så mycket tycker jag. Däremot så kissade han inne när jag inte hann ut när han pep. Blåsan är säkert lite mindre eftersom de sytt i den, samt att det nog gör rätt ont när den är full.. Stackarn. 😦

Min kamera har gått i strejk, men såret är inte lika svullet och inte lika blått längre. Läker fint, inga inflammationer eller dylikt. Han har en tejpbit på nu för att undvika smuts när vi är ute. Han är måttligt imponerad kan jag rapportera och tar varje tillfälle att försöka rycka bort den. Knappt använt tratt/sjal alls på honom. Föredrar en sjal jag virar flera varv runt halsen så han inte kan böja sig och tvätta framför tratt. Så smidigt med små hundar ibland. Det funkar toppen, dessutom är han lite vår-kitschig med en ljusblå sjal dessutom!

Bilddokumentation.



Eftersom jag har rätt kasst minne och oroar mig alltid över att det är lite mer svullet, rödare, fulare osv med sår, tror alltid det är värre än vad det är, så har jag tänkt ta kort på Yodas sår nu för att jämföra med dag för dag.

Jag tycker det ser rätt jävligt ut, fast det är rent och fint. Men svullet. Veterinären sa dock igår, när det såg likadant ut, att svullnaden var normal och skulle gå ned, samt att han hade en del blåmärken både inuti och utanpå.

Spralle hemma!

Igår fick Yoda komma hem, och glad var han! Även om han verkar ha rätt ont, vara väldigt trött och rätt förvirrad. När vi återförenades satt han och pep högt i mitt knä väldigt länge, vilket gjorde att jag hade lite svårt att höra veterinären prata, men han lugnade ned sig efter en stund. Det var dock inte en så sprallig Spralleman, även om veterinär och djursjukvårdare tyckte han var väldigt pigg. Då har de inte sett honom i sitt essä om vi säger så. Igår var han ju nästan som en lobotomerad gammal golden eller så..

Operationen hade gått bra, de hade fått ut en stor sten och en massa grus, som nu är skickade till analys. Ordinationen är nu att han ska ta det lugnt i ca 2 veckor, dvs inget spring, studs osv. Märker redan idag att han har mycket mer energi än igår, och är mer alert.. Så det ska bli spännande. Såret sitt dock såpass bra att det är rätt flexit där, dvs huden är inte så spänd och sträckt, så han spräcker nog inte upp det av att nysa eller så..

Han verkar ha ont, natten har inte varit rolig. Han har legat och smågnytt en hel del i perioder, vilket inte underlättat min sömn. Vid 5 imorse fick jag nog, tog ut och rastade honom och sen gav jag frukost + metacam. Sen dess har han sovit rätt bra. Jag med för den delen..

Hundlogik och operationsnojja.

Enligt hundlogik, eller rättare sagt Yoda-logik, så ska man sitta i knät på folk som kommer hit som inte är så hundvana, alternativt lite rädda för hundar. Kommer det folk hit som VILL ha honom i knäet så är han inte lika klängig. Men beter de sig lite osäkert så är det bäst att hoppa upp i deras knä, utan att fråga! Knashund!

Vi har tid för operation på tisdag. Det börjar närma sig och jag är rätt nervös, och tänker på precis allt som kan gå fel. Att de i telefon sa att de brukar hålla dem kvar över natten efter operation vid sådana här operationer, för risken för komplikationer, lugnade mig INTE! Fast han är ju i bättre händer där än här om det skulle bli komplikationer första dygnet. De ska ju in och skära i kisseriet, så det måste ju funka efteråt. De sa att det kunde bli så att de fick göra en ny urinrörs-mynning(heter det så?), och då ser jag framför mig att kisset kommer ut i ett hål mitt på snoppen istället för längst fram… Vilken syn! Bara han blir bra så. Och kissar han så lär han ju inte heller kissa ned frambenen längre, så man får väl se det positivt…

Grus i blåsa och rör..

Nu har vi varit hos veterinären i Farsta och undersökt Yoda grundligt. Yoda har fått utstå ultraljud, urinprov direkt från blåsa, röntgen och ett blodprov som avslutning. Diagnos: Grus i både blåsa och urinvägar. Man såg dem väldigt tydligt på röntgen, rätt stora för en sån liten hund.. Åtgärd: remiss till bagis för operation.

Min lilla gullehund skötte sig mycket bra. Lät sig bli klämd på, vänd på och sådär. Det enda han protesterade mot var provet de tog ur urinblåsan, då skrek han. Blodprovet var dock inget problem. Han är iaf väldigt populär där nu, och de är populära hos honom. Han fick ju godis, då är allt ont glömt. 😉 Djurskötaren prata gulligt och berömde honom när vi höll fast honom för röntgen, det fick hon sluta med, för han viftade rätt duktigt med svansen.. *skrattar*

Matte däremot är både yr och kräkfärdig efter allt detta och all nervositet. Inte mindre nervös över att han måste opereras… De ska ringa från bagis och boka in honom. Och veterinär ska ringa och tala om vad blodprovet visade. Hoppas njurarna är okej…. Jag däckade när jag kom hem och är väldigt trött. Yoda sover som en stock han med.