Kategoriarkiv: Skogsarbete

Ny metod i spårträningen.

Postade igår ett inlägg på facebook om spårträningen och min frustration, i samband med gårdagens inlägg. Fick tips från Carro att ha pinnar/föremål i spåret, istället för godbitar, så fixade en hög naturpinnar och tog cykeln för att lägga ett spår till Ari.

Spåret blev ca 5 meter, med fem pinnar. Lade en av dem precis i starten och klickade + gav godis ur handen precis ovanför pinnen. Då verkade det som att polletten trillade ner hos Ari, han bara ”aaah jag ska leta pinnar som luktar som matte!”. Efter belöningen började han direkt nosa på marken igen och hittade mitt spår, och snabbt nästa pinne som jag gömt lite i gräset. Han stannar upp, nosar extra mycket, och då jag vet att han nosar på pinnen klickar jag och belönar precis vid pinnen. Fortsatte så resterande pinnar, och kampade lite med honom med sista pinnen. Han var så duktig, kändes verkligen som ett genombrott!

Var så sjukt nöjd med honom igår, känns verkligen som det här är något vi ska fortsätta på. Har ju inbakat i skallen att lägga in föremål sen i spårträningen, men med en hund som har ett rejält föremålsintresse och framförallt pinnintresse så blir ju föremål väldigt förstärkande för honom. Sen får jag fundera på hur jag vill att han ska markera dem. Tror att en frysmarkering av pinnarna är bäst om vi tänker på hans framtida tävlingskarriär. Det är lättare än att få honom att låta bli att tugga på pinnarna känner jag.

Annonser

Spårträning på fält.

Varning för mycket frustrerat inlägg om Aris spårträning..

Jag spårade igår på fält för första gången med Ari. SVÅRT sa lilla valpen! Att jag inte gjort det innan, för Aris default-mode när han ser ett fält är att SPRINGA FORT FORT FORT typ. Alla öppna ytor ska det springas fort på. För Yodas del av fältet inte så öppet, gräset var nästan till midjan på mig.

Aris första spår tog jag i två omgångar, liggtid första försöket 30 min, 50 min andra försöket. Skälet till att jag delade upp det är att Ari hade väldigt långt till att kunna fokusera sig på något på marken. Han vindade och studsade på stället. Till slut så lade han sig ned, för det är väl så en ska göra när matte bara står passiv och avslappnat? Det är något vi jobbat mycket med när det gäller avslappning, att han ska kunna lägga sig och koppla av när vi tex väntar på bussen, tåget, eller bara stannar på promenaden för att mysa lite. Så han lade sig ned, på spåret, ungefär 100 gånger. Jag lockade upp honom, försökte engagera honom i att nosa på marken. Ari lägger sig och ser förvirrad ut, jag visar och håller på, han lägger sig. Till slut så slår han över för att han inte fattar och bestämmer sig för att gräva och rulla sig i gräset istället. Det finns flera sätt att markera spår, liggmarkering och rullmarkering kanske inte var helt optimalt. Hade även störningen ”skällande dvärgpinscher” samt ”matte som är uppenbart irriterad på dvärgpinschern” samt ”ljud från studentflak någon kilometer bort”. Han var helt klart störd av alla dessa faktorer. Till slut fick han lite nos på spåret, för att sedan flyga upp med näsan i luften och kasta sig framåt. Min frustration var rätt hög, så släppte honom på spåret 1 meter från där första godisburken fanns så han skulle få någon utdelning för att nosa på backen, se pausade vi en stund.. Klickade vid godisburken, som är en snusdosa med korv i, och matade honom. Måste värdeladda snusdosor mycket mer, för han ryggar för dem. Kan bero på att de ofta innehåller snus, och husse har visat äckel-innehållet för Ari, så han tror nog det är snus i. Han är lite skeptisk och ryggar när jag öppnar dem..

Andra försöket gick LITE bättre. Släppte honom på spåret efter första godisburken. Det tog även denna gång en bra stund med alla ovanstående beteenden i spårupptaget.. Det gick dock bättre. Men kedjan ”nosa i backen – vinda – ta ett jätteryck framåt i spåret med hög näsa” är mer standard än undantag. Och när han gör så håller jag igen honom, vilket gör honom omotiverad och inte riktigt förstår vad som förväntas av honom. Men låter jag honom gå på så rusar han bara och tappar bort sig helt. Svår balansgång där.

Lade ett litet extra kort spår till Ari, med en liten upptrampad ruta (30×30 cm) i början med mycket godbitar i. Sen godbitar var 20:e cm i ca 4 meter då bollen fanns som slut. Då så fick han ned näsan och tänkte till! Jag tror jag får fortsätta på detta sätt ett tag, så han hamnar i spårmodus och intresserar sig för dofter på marken. Framförallt människodofter. Hunddofter eller fårdofter är inga problem… De kan han spåra på asfalt. Men det här spåret gick som sagt mycket bättre, och tror det vi behöver göra är att bygga ett större värde för att spåra.

Yoda fick såklart också ett spår. ca 100 m, 50 minuter liggtid, 2 vänstervinklar, gick över en liten stig på fältet två gånger. Gräset var dock väldigt hög, så lite osäker på om han spårade perfekt i kärnan eller gick där jag trampat upp en gång i gräset. Fast på flera ställen tappade han spåret lite och vandrade ut i det jättehöga gräset och vimsade. Så han är inte speciellt hejdad över att behöva plöja fram i gräset. Yodas upptag var däremot katastrofmässigt, med tanke på vad han faktiskt kan. Han ville dra upp i skogen, vindade och vimsade en hel del. När han väl fann spåret så tuffade han på och spårade riktigt fint, han tog båda vinklarna näst intill exemplariskt, men hade lite problem där vi korsade stigen men löste de problemet fint! Han spårade rätt högt med näsan idag, men eftersom jag gått i högt gräs så fanns ju vittringen rätt högt upp också. Så det var inget jag brydde mig om just idag.

Filmade en lite snutt med Yoda. Glömde bort att vinkeln vad där, men han tog den!

icke-träning och spår

Vi sysslar mycket med icke-träning just nu. Med icke-träning menar jag de stunder då vi inte tränar, då JAG inte ska sitta och tänka träning. Det låter säkert jättekonstigt, men ni som känner mig vet att jag har svårt att koppla av, släppa kontrollen och få mina hundar avslappnade. För att de ska koppla av måste deras matte vara lite coolare än jag är i default-läge.

Förra veckan var första tillfället på kursen i filträning för Caroline Ersenius. Syftet med den är att lära hundarna att koppla av och finna en lagom sinnesstämning på filten, filten i sig är bara ett verktyg och avgränsad yta som markerar en viloplats. Det kan vara en bur, korg eller annat, men filt är ju lite enklare att ha med sig och går att ha i princip överallt. För att få hunden avkopplad jobbar vi med att belöna beteenden som är lugnande eller som på väg att leda till ett lugnare beteenden. Till exempel hos Ari så kan han vara spänd, men om han till exempel spänner av i öronen lite så är det en början till att koppla av lite, och det kan en belöna. Som med all shejping, en belönar små rörelser/signaler/beteenden som sen kan utvecklas. Konsten med detta, som är svårt för mig, är att INTE sitta och stirra spänt på hunden i väntan på att han ska visa något trevligt avkopplat beteende. Det är rätt svårt att vara lugn och avspänd om en människa sitter och stirrar intensivt på en. Det skulle i alla fall jag tycka om jag var hund. Så jag behöver jobba med att kika på honom lite i ögonvrån, inte stirra på intensivt och själv vara lugn och fokusera på min anding. Det går sådär kan jag rapportera. Vi båda går väldigt lätt in i träningsmodus. Men med Yoda är det ännu värre, han har bara modus ”erbjuda sjukt mycket beteenden samtidigt för godis”, och har väldigt långt till att koppla av.

Så tillbaka till icke-träning. Jag vill använda filten vid icke-träning, vid pauser i träningen, när vi pausar på promenaden för att lägga spår, när vi väntar eller åker tåg, när vi är i närheten av får och det inte är hans tur i hagen. Även när vi har besök, eller får besök, vore det fint med att han inte klättrar på folk utan kan vara lugn på sin filt. En viktig sak är att på filten får han iaktta, fundera och titta på saker, så länge han gör det på ett lugnt sätt. Har inte bestämt mig för hur jag ska göra med vallning och filtträning, för han vallar ju på avstånd, så att ligga och stirra på fåren från filten är absolut inte den lugna sinnesstämning jag vill ha.. Han ska alltså kunna titta på saker, inte behöva fokusera på mig, för vid träningen vill jag ha hela hans uppmärksamhet, då vill jag inte att han ska titta på fåglar, hundar eller annat. Då ska hela hans fokus vara på mig, vilket i nuläget är sååå svårt. Tror jag missat delen i vår grundträning helt..

Idag fick jag ett perfekt tillfälle för att ägna mig åt icke-träning. Vi var ute och spårade, så de fick ju sitta uppbundna och vänta på att jag ska lägga spår, spåren ska ligga och när den andre hunden spårar. Ari är rätt lugn när han är uppbunden, han lägger sig frivilligt och kollar runt lite. Han kan skälla några skall när jag lämnar de ensamma eller jag är borta och spårar med Yoda. Men i övrigt är han rätt lugn. Hade med filten och lade ut den när jag gått spåren och belönade att han låg på den och när han såg ut att slappna av lite mer. Det svåra är det jag pratat om tidigare, att vi går in i träningsmodus, Ari vet att det finns godbitar och klurar på vad han ska göra för att få dem. Har jag dem i händerna blir han väldigt fixerad, ligger de i en skål med mig mellan han och skålen går det bättre. Men det är svårt, jag har alldeles för mycket fokus på honom och det märker han, han märker att jag stirrar på honom ur ögonvrån och är allmänt spänd. Idag satt jag och tvingade mig själv att gäspa för att koppla av, det funkar faktiskt rätt bra.

Spåret då? Ari utvecklas åt rätt håll! Blev ett kort spår med en leksak plus slut. Yoda fick ett spår med två vinklar, han fick dock upp viltvittring vid första vinkeln och tappade bort sig helt. Men det löste sig!

Spårarbete


Idag har hundarna fått spåra! Yoda får illustrera det hela för att han verkligen har växt i spåret och blivit en riktig pärla! Vet inte om jag skrivit om hur ”värdelös” han varit, att han verkligen inte kunnat fokusera och arbeta med just MITT spår. Men nu blir det bara bättre och bättre!

Yodas spår: ca 200 meter, en vänstervinkel, övergång från skog till fält, liggtid 1 h. Jag är VÄLDIGT feg i att utmana honom i spåret, eftersom jag fått jobba så mycket för att han ens ska intressera sig för spåret. Men idag vågade jag lägga lite längre, både tidsmässigt och avståndsmässigt. Den största utmaningen för honom idag var övergången från skog till ett fält, vanligen brukar ju spåret ta slut där! Han blev helt klart frustrerad, men han gav inte upp utan jobbade, nosade, funderade, vandrade runt och till slut så hittade han det igen! Bästa Spralle! Jag är SÅ GLAD över det, så nöjd med honom och mig själv som VÅGAR utmana honom så han kan få växa och visa vad han kan! Ovanpå detta så var det väldigt mycket spillning från diverse djur där vi spårade, och färska rådjursspår på fältet. Så viltstörningen var mycket närvarande. Men han höll sig till mig doft, trots att han annars mer än gärna spårar vilt..

Aris spår: Första spåret var i skogen, ca 50 meter rakt, liggtid 30 minuter, leksak i slutet och mat utlagt i spåret. Hade mycket problem i upptaget, har svårt att samla ihop sig och skilja ut VILKEN doft han skulle följa. Som jag skrev ovan fanns det en del vilt där, och Ari provsmakade allt bajs han fann. Och det var en del. Efter en stund hittade han näringen i början av spåret och åt den ungefär lika entusiastiskt som bajset. Han har svårt att finna kärnan, han sicksackar över den hela tiden och har lite väl mycket rörelseenergi. Haft det innan, så det blev en promenad och lite fnatt på fältet innan jag band upp dem och lade spåren, det kanske hjälpte en del. Sista tio meterna så gick han dock fint. Och sen fick han världens bästa belöning i form av en av favoritbollarna som han fick kampa med, få kastad, få springa frivarv med och så vidare!

Aris andra spår var en miss från min sida. Han kunde VERKLIGEN inte fokusera på ett till spår, för han var helt slut i huvudet. Han markerade spåret genom att lägga sig, förstod inte ett dyft om vad jag ville och vad som förväntades av honom, så jag kopplade lös honom och lät honom strosa runt lite tills han hittade sin boll istället. Kände på honom att han inte orkade mycket annat.

Är nöjd med dagen! Och så nöjd med att de problem jag haft med Yoda i spåret verkar gett med sig, för nu är han riktigt motiverad! Så jag kan fokusera på att motivera Ari i spåret och bygga upp uthållighet och koncentration hos honom. De två senare behöver naturligtvis Yoda också, vilket kommer bli roligt! Båda hundarna är riktigt trött nu, och sover tungt lite varstans i lägenheten. Trötta välaktiverade hundar är väldigt trevligt! 😀


Ari och bollen


En riktigt trött border collie.

4 månader!

Idag fyller Ari 4 månader, och detta firades med att ge sig ut i spårskogen med Malin och hennes hundar. Något som är skönt med att ingen snö kommit, och att det inte är speciellt kallt, är att jag kan komma igång och spåra med Ari en hel del nu innan snön faller. En vet ju inte hur länge snön ligger kvar, så gäller att passa på! Är flera plusgrader ute, i skrivandets stund 6 grader.. Varmt! Det känns verkligen inte som att det är 1:a december imorrn.

Ari fick ett spår på ca 60 m, 5 stycken pappburkar med kattmat i. Han tog upp spåret mycket mer direkt och snabbt denna gång. Märktes att han nu förstått konceptet och var riktigt het i spåret, fick hålla igen honom lite.. Blev rätt frustrerad av det, eftersom att kopplet tar slut i vanliga fall betyder att han ska sluta dra och vända sig mot mig. I spåret är det ju lite annorlunda. Han hittade belöningarna bra, och åt dem glatt. Men känns som att han är mer sugen på spårarbetet än att äta.

Yoda fick ett spår på ca 100 m med två vinklar, som gick över ett litet dike samt genom riktigt sank skog. Hade 4 godisstopp inkl slut. Han var het på, och flaxande en del i fokus, men inte alls som sist! Jobbade koncentrerat och fint längre stunder! Tappar fokus vid belöningarna, tror jag kan öka avståndet mellan dem, och fluxa det mer. Han åt dock upp en av belöningarna, som var kattmat instoppat i tomma halva toarullar.. Så han lär väl skita kartong imorrn. Men glad var han. 😉

Lite bilder från dagen:


Väntan….


Ari, nu 4 månader!


Ari


En gästspelare, Rambo.


Siri med sin klöv.


Och Ella med sin.


En pinscher, som också vill ha klöv i sitt spår. Även om han jobbar grymt för allt som går att äta.

Spårdag med Malin

Igår träffade jag Malin och hennes töser för att ge oss ut och spåra med hundarna. Fast först lite lydnadsträning med de vuxna på planen. Dagen till ära så fyllde Malins Ella 7 år, och det firades med viltspår med både blod och klöv för damen!

Ari var väldigt duktig vid uppbindning både när jag lade spåren och gick Yodas. Han satt tyst och snällt enligt Malin. Yoda satt relativt tyst tills Malin började äta en macka utan att bjuda. Misär, och han skallmarkerade konstant.. Det är inga problem att hitta tillbaka till lägret med honom uppbunden iaf 😉

Yodas spår: 100 m, 1 vinkel(vänster) näring kanske var 10:e meter, liggtid 40 min.
Ska inte snacka illa om hans spårförmåga, han var riktigt het och engagerad i spåret, jag strulade till det med linan en gång när han snurrade sig runt ett träd några varv. Men han var fokuserad och duktig! Näringen struntar han helt i, så den behöver jag nog ens inte ha i spåret… Slutet var däremot en jackpott! Han frispårade resten av vägen jag gått efter jag selat loss honom vid slutet.

Aris spår: 100 m, inga vinklar, burkar med godis efter 40 samt 80 m, samt leksak som slut. Näring var 5:e meter. Liggtid 30 min.
Han var väldigt osäker i början, han är inte riktigt van med att jobba ut från mig, så jag fick hjälpa genom att röra mig mot spåret flera gånger, han tog det till slut när vi korsade det och blev ett upptag åt höger. Han är än så länge osäker på vad han ska göra, men jobbar väldigt lugnt och funderar en hel del. Inget att dra i väg och chansa, utan tänker verkligen efter. Inser att jag gjorde det hela lite svårt för honom, han blev väldigt trött fort. Men efter första godisburken så var han lite mer motiverad. Jag genade en bit till var jag visste att det låg, så han bara behövde spåra några meter till nästa belöning, sen hela sträckan från andra burken till slutet. Märker att jag tjoar och belönar på ett sätt han verkar tycka är lite läskigt i spåret, ska nog vara lugnare och mysa mer vid stoppen. Leksaken hade högre belöningsvärde än burkarna också. Han har inte konfronterats med burkar med godis i förut, så det konceptet är rätt nytt för honom. Kanske ska använda belöningar som han känner till i andra sammanhang så länge.


Ella med sin vante.


Fina damen.


Ella. Hon var ju bemärkelsebarn idag 😉


Malin med sina töser.


Yoda i sin overall, det är ingen idé att försöka bara ha täcke på honom, han är en fryslort och då får jag pälsa på honom helt enkelt.. Försökte få med båda på bild, det här var det bästa jag kunde åstadkomma igår..


Ari roar sig kungligt med att gräva en fin grop. Någon hade ju gömt en pinne(ehm.. ROT) under marken.

Spårhunden!

Den 2/11-11 fick Ari sitt första ”riktiga” spår, har tidigare mest låtit honom leta godis i en IPO-ruta. Idag tog jag dock steget ur rutan och lade ett näringsspår på kanske 20 meter på fält. Han tog det fint! Var rätt osäker på hur han skulle gå, blev en del vindande, tillbakagångar och funderingar. Men han jobbar lugnt och funderar lite, det gillar jag! Sen så får han ju ryck och bara flyger iväg helt random, men det tror jag inte har så mycket med hans spårförmåga att göra, mer med hans tillstånd i form av bc-valp..

Yoda fick också ett spår, större avstånd mellan näringen och något längre. Han har inte spårat på ett bra tag, och flaxade, vindade och flamsade, men han tog nog all näring jag lagt i det… Han har inte så mycket talang för det, så det är svårt för honom. Det kanske låter elakt, men det här var valpens första spår, och han visar på helt andra egenskaper och förmågor än Yoda..

Däremot gjorde jag en liten miss. Det blir mörkt attans tidigt! Så för att hitta starten på mina spår lade jag ut en reflex vid varje början. Jag förträngde dock att det behövs en ljuskälla för att jag ska se reflexerna i mörkret, och eftersom vårt elljusspår inte har så mycket ljus(inget alls faktiskt…) så var det rätt svart. Jag ska nog ladda ned en ficklampe-app till iphonen innan jag beger mig ut på detta igen. Var lite svårt att se var jag gått, och med två gröna hundar vill en ju gärna veta var en gått… Men det gick ju bra ändå.

Spårträff på HHU

Igår anordnade vi en spårträff på Huddinge Hundungdom, vilket var väldigt lyckat och uppskattat! Jag gjorde det rätt enkelt och föreslog näring i spåret för alla hundar som inte spårat förut, vilket fungerade bra. Jag är lite kluven till näring i spåret, men eftersom jag med Yoda insett att det inte funkar att bara spåra, eftersom han absolut inte förstår vad som förväntas då. Men nu så har jag det väldigt glest mellan näringen, så satsar på att glesa ut mer och mer.

Yoda fick ett litet spår han med, och var jätteduktig! Han tog det lugnt och fokuserat, det börjar verkligen gå åt rätt håll där! Jag blev även mäkta imponerad av en dvärgpinscherhane på 5 månader som var på spårträffen. Den hade mycket fina spåregenskaper, och är dessutom från en uppfödare som jag har kikat lite på.

Något lite märkligt igår vad Yodas reaktion på dp-hanen. Han fick inte hälsa, eftersom han kan vara lite bordus och valpen muttrade lite. Däremot gick vi ju tillsammans i koppel i till skogen. Yoda var helt galen, hans stresspåslag var på en nivå jag inte sett förut.. Han skrek, skällde, kravlade fram i kopplet och drog. Var helt röd i öronen och flåsade som en tok… Nog för att han brukar ha lätt för att stressa upp sig, men så här har jag nog inte sett honom. När vi kom fram och band upp hundarna så betedde han sig som vanligt, som han brukar i en sådan situation. Det vill säga satt och gapade en del..

Höst och spårande

Igår var jag och Angelica ute och spårade med djuren. Andra gången med spår denna vecka, jag måste blivit tokig?!? Den här gången blev det skogsspår. 2 spår på ca 20-30 meter med näring i, inte lika tätt som förra gången. Märker att han faktiskt kan spåra utan näringen, även om den gör att han måste stanna upp och koncentrera sig. Han drar på rätt hårt och jag är lite osäker på när han faktiskt spårar och när han bara hetsar runt… Men han jobbar på rätt bra och fick igår även en vinkel som har tog hur fint som helst utan att flamsa eller gena! Första vinkeln i hans spårkarriär 😉

En härlig, fast ändå rätt irriterande, sak är att när jag lagt spåren och vi tänkte gå och träna lydnad så var Yoda helt på att vi skulle SPÅRA. Dvs flängde runt hysteriskt nosandes i marken. Det är härligt att han är så motiverad till det, men att han får ett sånt stresspåslag som han inte riktigt kan släppa är inte lika roligt. Visserligen går han oerhört lätt upp i stress, framförallt förväntansstress vid träning. Det var rätt svårt att få honom att fokusera på lite lydnadsträning när spåren låg.

Det börjar bli kyligt ute nu, dags för varma kläder på både mig och hund. När vi var ute häromdagen lyckades jag till och med fånga Yodas darrande öron på bild.

En mysigare bild av hösten; gula eklöv, blå himmel och sol!
sol

Sökträning

Idag träffades vi tre från klickerforumet för att köra lite sökövningar. Först var jag inställd på att jag och Yoda inte skulle köra alls, utan att han skulle få sitta där och skälla och ha tråkigt. Men han överraskade mig genom att inte skälla så mycket! Vi tog honom först, innan han hade hunnit börja skälla, sen så satt han och gapade ett tag, men så fort vi börja röra oss mot hundarna igen så tystnade han nästan direkt. Och satt tyst och snällt medan jag gick fram, gav honom gotta och sen gick iväg igen. När jag kommit 5 meter ifrån honom började han skälla igen. Men det här är inte alls samma sak som varit tidigare, då han hysteriskt skällt för att han varit så taggad, det här var bara ett ”lämna mig inte matte!” skall! Alltså så har vår träning gett resultat! Inte sagt att jag ska slappa för det, men han har börjat förstå min nya princip. 😀

Själva söket då.. Körde på fält med gräs i dvärgpinscherhöjd, så han hade rätt bra sikt, han fick springa mellan figgarna som rörde sig både utåt och framåt! Första omgången var rätt enkel, andra omgången så tyckte jag figgarna kunde huka sig lite så att de var lite mindre synliga i gräset. Det var svårt! Han ville inte springa rakt ut när han inte såg en figge utan började pyssla med annat. För tidigt för det. Alla 3 hundarna som var med idag, inklusive Yoda, jobbade fint och hade roligt. Vi förare också!