Kategoriarkiv: Spårhunden Ari

Ny metod i spårträningen.

Postade igår ett inlägg på facebook om spårträningen och min frustration, i samband med gårdagens inlägg. Fick tips från Carro att ha pinnar/föremål i spåret, istället för godbitar, så fixade en hög naturpinnar och tog cykeln för att lägga ett spår till Ari.

Spåret blev ca 5 meter, med fem pinnar. Lade en av dem precis i starten och klickade + gav godis ur handen precis ovanför pinnen. Då verkade det som att polletten trillade ner hos Ari, han bara ”aaah jag ska leta pinnar som luktar som matte!”. Efter belöningen började han direkt nosa på marken igen och hittade mitt spår, och snabbt nästa pinne som jag gömt lite i gräset. Han stannar upp, nosar extra mycket, och då jag vet att han nosar på pinnen klickar jag och belönar precis vid pinnen. Fortsatte så resterande pinnar, och kampade lite med honom med sista pinnen. Han var så duktig, kändes verkligen som ett genombrott!

Var så sjukt nöjd med honom igår, känns verkligen som det här är något vi ska fortsätta på. Har ju inbakat i skallen att lägga in föremål sen i spårträningen, men med en hund som har ett rejält föremålsintresse och framförallt pinnintresse så blir ju föremål väldigt förstärkande för honom. Sen får jag fundera på hur jag vill att han ska markera dem. Tror att en frysmarkering av pinnarna är bäst om vi tänker på hans framtida tävlingskarriär. Det är lättare än att få honom att låta bli att tugga på pinnarna känner jag.

Spårträning på fält.

Varning för mycket frustrerat inlägg om Aris spårträning..

Jag spårade igår på fält för första gången med Ari. SVÅRT sa lilla valpen! Att jag inte gjort det innan, för Aris default-mode när han ser ett fält är att SPRINGA FORT FORT FORT typ. Alla öppna ytor ska det springas fort på. För Yodas del av fältet inte så öppet, gräset var nästan till midjan på mig.

Aris första spår tog jag i två omgångar, liggtid första försöket 30 min, 50 min andra försöket. Skälet till att jag delade upp det är att Ari hade väldigt långt till att kunna fokusera sig på något på marken. Han vindade och studsade på stället. Till slut så lade han sig ned, för det är väl så en ska göra när matte bara står passiv och avslappnat? Det är något vi jobbat mycket med när det gäller avslappning, att han ska kunna lägga sig och koppla av när vi tex väntar på bussen, tåget, eller bara stannar på promenaden för att mysa lite. Så han lade sig ned, på spåret, ungefär 100 gånger. Jag lockade upp honom, försökte engagera honom i att nosa på marken. Ari lägger sig och ser förvirrad ut, jag visar och håller på, han lägger sig. Till slut så slår han över för att han inte fattar och bestämmer sig för att gräva och rulla sig i gräset istället. Det finns flera sätt att markera spår, liggmarkering och rullmarkering kanske inte var helt optimalt. Hade även störningen ”skällande dvärgpinscher” samt ”matte som är uppenbart irriterad på dvärgpinschern” samt ”ljud från studentflak någon kilometer bort”. Han var helt klart störd av alla dessa faktorer. Till slut fick han lite nos på spåret, för att sedan flyga upp med näsan i luften och kasta sig framåt. Min frustration var rätt hög, så släppte honom på spåret 1 meter från där första godisburken fanns så han skulle få någon utdelning för att nosa på backen, se pausade vi en stund.. Klickade vid godisburken, som är en snusdosa med korv i, och matade honom. Måste värdeladda snusdosor mycket mer, för han ryggar för dem. Kan bero på att de ofta innehåller snus, och husse har visat äckel-innehållet för Ari, så han tror nog det är snus i. Han är lite skeptisk och ryggar när jag öppnar dem..

Andra försöket gick LITE bättre. Släppte honom på spåret efter första godisburken. Det tog även denna gång en bra stund med alla ovanstående beteenden i spårupptaget.. Det gick dock bättre. Men kedjan ”nosa i backen – vinda – ta ett jätteryck framåt i spåret med hög näsa” är mer standard än undantag. Och när han gör så håller jag igen honom, vilket gör honom omotiverad och inte riktigt förstår vad som förväntas av honom. Men låter jag honom gå på så rusar han bara och tappar bort sig helt. Svår balansgång där.

Lade ett litet extra kort spår till Ari, med en liten upptrampad ruta (30×30 cm) i början med mycket godbitar i. Sen godbitar var 20:e cm i ca 4 meter då bollen fanns som slut. Då så fick han ned näsan och tänkte till! Jag tror jag får fortsätta på detta sätt ett tag, så han hamnar i spårmodus och intresserar sig för dofter på marken. Framförallt människodofter. Hunddofter eller fårdofter är inga problem… De kan han spåra på asfalt. Men det här spåret gick som sagt mycket bättre, och tror det vi behöver göra är att bygga ett större värde för att spåra.

Yoda fick såklart också ett spår. ca 100 m, 50 minuter liggtid, 2 vänstervinklar, gick över en liten stig på fältet två gånger. Gräset var dock väldigt hög, så lite osäker på om han spårade perfekt i kärnan eller gick där jag trampat upp en gång i gräset. Fast på flera ställen tappade han spåret lite och vandrade ut i det jättehöga gräset och vimsade. Så han är inte speciellt hejdad över att behöva plöja fram i gräset. Yodas upptag var däremot katastrofmässigt, med tanke på vad han faktiskt kan. Han ville dra upp i skogen, vindade och vimsade en hel del. När han väl fann spåret så tuffade han på och spårade riktigt fint, han tog båda vinklarna näst intill exemplariskt, men hade lite problem där vi korsade stigen men löste de problemet fint! Han spårade rätt högt med näsan idag, men eftersom jag gått i högt gräs så fanns ju vittringen rätt högt upp också. Så det var inget jag brydde mig om just idag.

Filmade en lite snutt med Yoda. Glömde bort att vinkeln vad där, men han tog den!