Kategoriarkiv: Yoda

Snöbus

Ari är glad över snön 😀

s3909

s3907

s3887

s3861

s3828

s3870
Yoda var måttligt imponerad över att stå och kolla på när Ari fnattade runt i snön, så han fick krypa in under husses jacka.

Yoda tränar

Yoda lullar mest runt som sällskapshund numera utan speciellt mycket genomtänkt träning. Men när vi tränar lite ibland så är han så på, verkligen jobbar och försöker, även om det innebär mycket ljud och studs så fort han inte är helt hundra på vad som förväntas. Förra veckan var vi i nya inomhushallen i Väsby, då han fick följa med för att bara vara med helt enkelt, fokus låg på att Ari och att skapa bra erfarenheter i en helt ny miljö.

Yoda fick dock en chans för ett litet kort pass lydnad. Först några tysksvängar i fritt följ, lite fjärrdirigering och några rutanskick. Till en tävlingsmässig ruta, tror aldrig jag skickat honom till en sådan förut. Han skulle inte fått några höga poäng, men studsade på mot rutan, ställde sig och inväntade belöning. Idag fick Yoda lite agilityträning med lite hopphinder, tunnlar och rostiga framförbyten från min sida. Han hade superkul, bara jag kopplade lös honom så började han hoppa över hinder på egen hand, mycket initiativförmåga har han! 🙂

Lerig stubbåker.

Stubbåkrar brukar vara trevliga promenadfält, men nu har de liksom gått över till att vara mer lervälling är halvhård jord.. Tog en promenad i fredags för att lokalisera den nybyggda inomhushallen(för hundträning) här i Väsby, så nu vet jag var den ligger. 2 km över lerig åker, mer om en inte vill skita ned sig 😉


Yoda är lika vacker som vanligt.


Han har mycket egenheter, men snygg är han! Jag tycker han är lite dåligt musklad fram, men han kanske bara är överdrivet musklad bak.. I vilket fall som helst känns han bättre nu när han hålls varm ute och inne samt får röra mer på sig. Täcke + sele togs av endast för fotografering här. 😉


Förstår att Yoda tycker Ari är något skräckinjagande när han kommer springande. Den där border collien ser inte riktigt klok ut, men förstått att det är rastypiskt 😀


Detta är varför mina hundar inte är lösa tillsammans och fnattar dagligen.. Skaderisken för Yodas del är rätt uppenbar, även om han tål mycket mer än vad jag och andra tror. Han gjorde själv några rejäla sidotacklingar mot Ari i luften, så helt oskyldig till en tackling tillbaka är han inte.. Yoda är upplärd i tacklingarnas ädla konst av en staffe, så han vet hur en gör!

En sten föll, flera tillkom.

I måndags var jag med båda hundarna till Audell för att undersöka dem. Ari skulle röntgas för HD och AD som det ska göras. Yoda ville jag utreda för att vara säker på att han inte har någon knas med leder som kan leda till hans stelhet. Han röntgades ur flera vinklar och klämdes igenom. Han är perfekt på insidan, fina höfter, fina knän, inget knas med ryggen. Så hans problem är stelhet i musklerna, som veterinären för övrigt tyckte var väldigt stora för hans lilla kropp. Och då har han vilat i några veckor nu.. Det jag oroat mig för, att han är insjunken på vissa ställen beror på att hans muskler är så biffiga att det insjunkna är där muskelfästena sitter.. Jämnt och fint musklad var han också, visar däremot en hel del ömhet i ryggen. Så får fortsätta hålla honom varm och promenera/motionera som vanligt.

Däremot upptäckte vi något inte lika roligt på Yodas röntgen som en liten ”bonus”. En hyfsat stor sten i urinblåsan. Jag ville bara svära och gråta, för detta innebär att det kan behövas en till stor operation på honom om det blir fler stenar som börjar vandra ned i urinröret. Och efter förra operationen så sa jag till mig själv att han inte ska behöva uppleva fler operationer med tanke på hur han mådde efteråt och att det är ett riskabelt ingrepp. Som tur var kunde de ”blåsa ut” stenarna ur urinröret utan att skära upp det, men oron för att det inte ska gå lika bra nästa gång oroar mig. Risken för bestående men är relativt stor om de behöver skära i urinröret, som jag förstått det.

Så nu är det inget fusk, inga godbitar som inte är veterinärfodret, vilket innebär att det blir sådana bitar till Ari också eftersom det är lite krångligt att ha med sig flera sorters torrfodersorter till hundarna på promenaderna.

Ryggen då? Han är ju en spännis som inte går att massera något vidare. Men nu har jag funnit ett sätt att massera honom. I badkaret i varmt vatten och i kombination med en varm dushstråle på det ställe jag masserar. Det mjukar upp hans muskler och gör honom mer avslappnad och masserbar, dessutom verkar han njuta av att stå där i det varma vattnet och bli ompysslad, trots att han blir blöt. Efteråt får han så klart torkas ordentligt, ha täcke på sig och kura ihop sig under flera filtar nära mig, och sova i sängen om det är kvällstid. Jepp, han blir mer och mer bortskämd den lilla pinschern. 😉

Finhundarna.


Noo, not one of thoose days…


Lyckades få Yodas tunga på bild när han svalde en godis.


Haha, öronen!


Omvänt lockande.

Yoda är inte riktigt bra.

Anledning att Yoda fick åka i jackan i söndags var att jag börjat märka senaste månaderna att han inte riktigt hänger på som han brukar. Det är små saker, små signaler, men sakta så börjar han kännas ofräshare i kroppen och har inte samma obekymrade attityd över att springa fort på ojämna underlag eller så. Märkte även när jag lånade föräldrarnas bil förra veckan att han inte hoppade upp i den med samma lätthet som han brukar, utan tog några skutt innan han var uppe. En annan sak som jag lagt märke till är att han numera undviker ojämna underlag som fält, lite högre gräs, knöliga vägar i skogen och så vidare. Nu är han ju rätt äcklad av att gå där det är blött, men förut har han inte ”satt sig emot” på samma vis när jag vill gå över en fuktig gräsmatta.. Han är inte lika road över att gå längre promenader, fnattar inte lika ofta som förut och kan bara stanna och titta på mig. Inte ”ge mig gooodis matte”-blicken utan en mer bekymrad. Han har säkert ont nånstans. Frågan är bara var.Han rör sig även ojämnt stundtals, inte hela tiden men det kommer i några steg för att sen vara normalt. Det är främst bak han är ojämn..

Så nu blir Yoda lite extra ompysslad, genom att slippa gå långa/jobbiga sträckor. Antingen är han inte med på långpromenader eller så gör jag som idag; tar med ryggsäcken så han kan åka i den då och då. Också noga med att han inte blir kall, han är ju redan en liten stel fryslort, så att han ont, vara stel och frysa är ju inga roliga kombinationer. Och det hugger i hjärtat av oro när jag tänker på att jag tänkt kolla honom ett tag men inte kommit mig för… Så jag lägger filtar på honom, lyfter ned honom från möbler, pussar lite extra och är bara orolig. Är väl medveten om att detta kan få honom att verka lite sämre, för nu vet han att han kan be mig om att slippa gå på promenaden. Men för er som träffat Yoda tidigare, ni vet att Yoda inte är en handväskehund och tycker det är fruktansvärt onödigt med koppel eller annat som hindrar honom att springa fort fort fort.

Men vi har en tid hos veterinären Har iaf en tid inbokad för genomgång av honom. Är orolig, går igenom de värsta sakerna i huvudet. Men samtidigt, det kan ju vara så att han avlastar sig, och byggt upp en till skada på grund av avlastningen. Det kan ju vara så enkelt att behandla smärtan och gå hos fysioterapeut för att få honom gladare igen.

Köksprojekt

Har länge haft för lite frysutrymme, nu blir det ändring på detta! Dock kommer vi inte få plats med två skåp utan att riva städskåpet.. Så det är mitt projekt idag. Det är platsbyggt 60-tal och är inte så lätt att ha sönder. Om vi skulle ha jordbävningar i Sverige vore våra köksskåp vara bästa platsen.

Är nästan klar… En del kvar med finliret, men snart ska jag börja ringa på de annonser jag sett ut på blocket. Har bil några dagar nu så är bra läge för sådana projekt. Dessutom ska vi sälja extrafrysen och då få massor med mer utrymme i hallen! Så är någon intresserad av en välfungerande halvfrys är det bara att hojta till!

Ari tycker det är misär med allt bankande. Yoda bryr sig inte, förutom att han rekar köket då och då ifall jag lyckas få fram något ätbart. Han fick även apportera kofot, sötaste Yoda greppar typ allt!

20121021-142948.jpg

Triggers

Efter helgens kurs där jag fick upp ögonen för BAT(Behaviour Adjustment Training) så har jag börjat fundera över vad mina hundar har för triggers för olika beteende, och var tröskelvärdet ligger.

Yodas ljud-triggers till beteendet att bli mer uppmärksam och ofta resa delar av raggen

  • Ljudet av flexikoppel.
  • Hundskall
  • Folk som visslar(förknippat med att någon visslar på sin hund).
  • Aris trigger för att spänna sig och bli mer uppmärksam:

  • Ljud av metall(som typ metall mot metall, koppelhake + halsband)
  • Hundskall
  • Människoröster
  • Ljudet metall mot porslin
  • Att Yoda låter
  • Bräkande, muande och ungefär alla ljud från däggdjur. Fåglar bryr han sig inte om.
  • Nu när jag började med den här listan så inser jag att det vore lättare att skriva en lista med de ljud Ari nonchalerar. De finns faktiskt. Som bilar, lastbilar, tutor, tåg, skramlande brummande bussar, de flesta ljud hemma(har varit mer känslig), musik, tvn osv. De flesta av dessa saker reagerade han mer på som valp, då han inte var van med dem. Vilka ljud han inte bryr sig om visar också på vilka miljöer och ljud han har vistats i mer, en kan säga att det är ett kvitto på miljöträningen.

    När det gäller var deras tröskelvärden går så är det mycket beroende av triggern. Om vi ser till triggern att de ser en hund, så är deras beteende starkt kopplat till den andra hundens beteende. Hundar som slänger en blick eller visar lugnare signaler kan vi vara närmare utan att överskrida tröskelvärdet. Hundar vi känner är dock väldigt triggande oavsett avstånd. När det gäller hundar som blänger, spänner sig osv behöver vi mycket större avstånd för att hålla oss under tröskelvärdet.

    Även tröskelvärden för ljud varierar. Yoda buffar inte åt alla ljud i trapphuset. Han är mer spänd på ljud och har lägre tröskelvärde på eftermiddagen, mellan 15-18(tills husse kommer hem). Detta är alltså direkt kopplat till en förväntan på att det kan vara husse som rör sig i trapphuset. Fast han VET när det är husse, för då är skallet ett helt annat.. Kan väl nämna att husse blir utskälld VARJE dag av Yoda när han kommer hem. Oftast orkar Yoda inte besvära sig med att resa sig från soffan, buren eller så. Utan han ligger skällandes kvar under sina filtar i soffan. Har under veckan funderat på hur jag ska göra med detta beteende. Att klicka konstant för när jag vet att det är husse som kommer in i trapphuset och ha så hög belöningsfrekvens att Yoda inte hinner göra fel mellan klicken. Ett annat, när en inte orkar, är att helt enkelt vara ute på en rastningsrunda när husse kommer hem, så han är här när vi kommer in. Då är Yoda tyst. Nackdel med klickandet upptäckte jag var att Ari blir ju helt nipprig och han har redan hög aktivitetsnivå när han hör att husse kommer hem. Rätt spännande, när Yoda buffar på ljud i trapphuset på eftermiddagen så rusar Ari med viftande svans till ytterdörren. Men har blivit mindre och mindre på random skall. Skallet som kommer från Yoda när det verkligen är husse varvar dock upp Ari och han kan ligga och åla på golvet i förväntan för att det är husse som kommer. Hundar i flock är helt klart spännande!

    Höst och lera.

    Lera, det har inte bekymrat mig i mitt hundägande förut. Kan bero på att Yoda har lättskött päls och ogärna smutsar ned sig. Däremot var lera min fiende när jag jobbade med hästar, att spola ben, kratsa bort lera ur hovar och man. Samt försöka ta av geggiga täcken utan att själv lorta ned sig för mycket. Mission impossible!

    Ari gillar lera. Ari gillar faktiskt det mesta. Han springer gärna på leriga åkrar, geggiga stigar, smutsiga geggpölar och sumpiga diken. Han har även funnit ett nöje i att springa fort på nyligen plöjd väldigt knölig åker. Ni vet, när det är mycket mycket knöligt. Han springer ungefär som när hundar försöker busa på hala golv, benen rör sig väldigt fort i kort galopp men den blir inte så mycket rörelse framåt.. Han verkar dock ha stenkoll på ben och tassar, trots att det ser livsfarligt ut. Stukade tår känns inte så osannolikt. Men samtidigt, ska jag hindra honom från att springa på ojämna underlag för att undvika eventuella skador eller jag ska låta honom röra sig ohindrat? Jag tror på det senare, att genom att lära sig röra sig på olika underlag så bygger hunden upp ligament, muskler och koordination. Självklart är han uppvärmd och har promenerat minst 15 min innan han får riva loss så där, och kopplar upp så han får gå lite lugnare då och då samt de sista 15 minuterna.

    Tillbaka till leran, på grund av Aris härliga inställning till att springa, busa, träna och jobba på geggiga underlag så blir han rätt skitig. Och trots att han är korthårig så är han långhårig i jämförelse med Yoda. Så det blir en del avsköljande och torkande den här tiden. Eller sofförbud en period, vilket jag börjar överväga.. Framförallt tygsoffan, skinnsoffan är ju lätt att borsta ur och torka av.

    Några bilder från dagens promenad

    Glad smutsig hund


    Lite lera, gyttja och träsktrolls-doft spelar inte så stor roll när en har en lycklig hund som bara njuter av livet och gör en lycklig.

    Höstpromenader i svampskogen


    Stubbåker, höstsol och bästa hundarna.

    Jag älskar hösten, framförallt den lite svalare luften, lukten av löv och fuktig mossa, allt skogen har att bjuda på samt de vackra färgerna innan det blir gråslaskig svensk vinter.

    I förrgår tog jag en kort promenad i skogen, som resulterade i en bajspåse full av karl-johan och svart trumpetsvamp. Igår gav jag mig ut på lite mer organiserat letande med rätt utrustning: svampkniv och en bra väska för att lägga svampen i. Korg är ju bäst, men fruktansvärt opraktiskt när en går med hundar. Hundarna var inte så imponerade över svamppromenaden. För dem ser det ungefär ut så här: vi går kanske 20 meter, jag binder upp eller platsar dem och går runt och rekar området, kryper runt på marken och pillar på konstiga svampar. Sen går vi en bit till, och samma procedur igen. Dock haft hundarna lösa en hel del(Yoda med kopplet på men släpande i backen) och det gick över förväntan! Yoda är ju allt utom viltren, men så länge han håller sig inom 10 m från mig så är han kontaktbar, och skvallertränar all vittring han får. Ari har inte riktigt fattat det med att jaga eller spåra vilt, även om han är nyfiken på dofterna. Tänkte låta det förbli så att han inte får någon chans att ge sig efter vilt, vet ju faktiskt inte hur han reagerar på det. Alternativen är att han 1) Skäller ut dem som om de vore äckliga katter/igelkottar eller 2) försöker valla dem. Han kan nog rusa efter dem också helt tankspritt. Tänkte i alla fall inte pröva. Han har sett vilt några gånger, och det har varit på håll, och han är nyfiken och följer dem med blicken och klurar på om det är får eller hundar. Härligt med border collies, de har liksom några få kategorier de delar in andra varelser i. 😉

    Gårdagens svampfynd blev skogschampioner, karl-johan, mandelkremlor, blodriskor och EN kantarell. Tror att de som är ute i skogen endast plockar kantareller! Plockade även ett gäng örsoppar för att undersöka om de har något matvärde. Min svampapp(Svampguiden) säger att den inte är så god, men eftersom jag hittade enorma mängder så tog jag några och tänkte pröva. Såg även trattkantareller och gula kantareller på tillväxt, de var alldeles för små för att plocka! Började rensa svampen igår, men eftersom den var så blöt har den fått ligga framme på tidningar i natt så den blir lite mer hanterbar.


    Ån på fältet är spännande, tydligen.


    Blodriskor

    (Bildkvalitet a la iphone 4)