Kategoriarkiv: Studier

Mellandagar i väsby

Har spenderat större delen av tiden sen i fredags i Väsby hos Tomas. Lite besök och övernattning hos familjen på julafton, och idag var jag hemma i min lägenhet nån timme för att vattna blommor och lämna/hämta lite saker. Hundarna fick följa med, och jag åkte med samma tåg som T imorse för att komma iväg. Det vill säga 05.58 tåget som han tar till jobbet. Så jag var tillbaka här igen vid nio… Hundarna hängde på tur och retur till flempan och uppförde sig rätt fint på tåget, och var behagligt trötta efter vår 3-timmars-utflykt.


Så här kan knäpphundarna se ut när de busar varsamt med varandra, eller rättare sagt; när ARI är varsam med Yoda. Oftast vill Ari bara hugga Yoda över ryggen och jaga honom, vilket han inte får. Brottningslekar i soffan/sängen är däremot godkänt, och er mer och mer att Yoda tar initiativ. 🙂

Idag har jag även nått en insikt: efter att inte vara förmögen att plugga eller göra något vettigt på 2 veckor bestämde jag mig för att sjukskriva mig. Depressionen och ångest hindrar mig från att fungera normalt just nu, och att ha pressen liggande över mig underlättar inte min psykiska hälsa. Orkar inte fundera på hur jag ska göra med nästa termin då jag ska skriva min magisteruppsats. Som jag inte orkar tänka på, och inte har bestämt något ämne för heller. Så det läggs på hyllan i två veckor nu. Börjar så. Får se hur det går helt enkelt.

Jag mest jobbar.

För tillfället jobbar jag tre dagar i veckan och pluggar heltid, andra människor verkar få ihop det. Men det gör inte jag. Är så trött hela tiden, känner mig stressad och mår inge vidare. Den psykiska ohälsan kommer som ett brev på posten, eller fortare.. Men det är bara september ut, sen kan jag fokusera på religionsvetenskapen till 100%. Trivs för övrigt utmärkt med att läsa magistern, att gå på forskarseminarier, postseminarium och läsa och diskutera massor med intressanta frågor med kunniga människor. Har inte bestämt mig för vad jag ska skriva om, men har en del väldigt skilda ideer.

Yodas träning har kommit lite i skymundan, är mest småpill just nu och jag lägger upp planer för moment vi inte påbörjat ännu, som inkallning med ställande.

Jag klarade det!

Idag har jag gjort något jag inte gjort på många år: jag har tagit blodprov! Har varit till läkaren för att jag har märkliga domningar i armar och ben, och de ville ta prover på mig också. Skulle egentligen gjort det i tisdags med jag tog mig inte iväg. Idag så såg jag däremot till att få med mig snälla Sandra dit, eftersom vi skulle träna hund efteråt. Kombinationen med en del stesolid och att Sandra och jag babblade om hundar, vallning, kombinationer och potentiella valpkullar gjorde att jag faktiskt överlevde. Jag hade inte fokus på nålen, och att det stack var ju inte så farligt. Så nu vet jag vad som funkar om jag måste göra detta igen! Låg kvar ett tag, eftersom jag var rätt vinglig redan, och för att mitt blodtryck inte är det högsta… Kände mig dock rätt lustig resten av dagen av stesoliden(det är lugnande, om någon undrar…).

Hundträningen gick bra, Yoda var duktig, jag var duktig och Sandra var som vanligt utmärkt träningssällskap! Var lite småstressigt dock, eftersom jag hade magisterprogrammets första seminarium på eftermiddagen. Blev att dumpa grejer, byta om till rena kläder trots att jag var smutsig och svettig, kasta sig in i bilen så Sandra kunde droppa av mig vid skolan. Nu är jag väldigt pepp på att börja läsa texterna till första forskarseminariet, och har blivit inspirerad av alla inspirerande doktorer, doktorander och magisterstudenter som var med idag.

Nova var med idag och såg så där skarp och tant-spaniel-aktig ut som bara hon kan… 😉

Så mycket död, för vad?

Veckan har verkligen präglats av död. Först Gudruns begravning och sedan de fruktansvärda dåden i Norge. Har inte riktigt fått klart vad motivet är, men läst på flera sidor att spridningen av ett manifest var syftet.

Läser ju nu över sommaren en kurs om fundamentalism, våld och religion, och först idag kände jag att jag kunde sätta mig och plugga igen. För att läsa om ”the fundamentalist mindset” en dag som igår var inte trevligt. Idag så känns det hela lättare, även om det fortfarande är fruktansvärt. Jag kanske hanterar det lättare genom att försöka tillämpa de teorier jag läser om på Breivik, även om jag vet alldeles för lite för att kunna det. Men jag har skummat delar av manifestet. Samtidigt är det vad han vill, att det ska läsas och spridas. Men jag tänker inte vägra läsa det, framförallt inte eftersom jag är intresserad av fundamentalismen. Så här långt kan jag säga att Breivik borde lagt mer tid på att göra en innehållsförteckning är att tala om för läsaren hur denna ska sprida dokumentet på drygt 1500 sidor. Med sådana volymer så måste en ha en innehållsförteckning för att kunna få en översikt. I övrigt är språket rätt taffligt. Och han är inte direkt en förespråkare för att män och kvinnor ska ha samma rättigheter… Jag gissar att länken jag fick det på inte är aktiv längre, men det florerar säkert runt. Är lite ambivalent där, om någon ber mig maila det så är jag osäker på hur jag ska förhålla mig. Men det beror givetvis på vem som frågar. Däremot så har dokumentet gett uppslag för en hel del saker när det gäller min magisteruppsats, och för en stund sen funderade jag på om det kanske vore möjligt att få intervjua Breivik. Fast, då är det väl bara att ställa sig i kö. Han lär bli ett populärt subjekt att studera för många forskare inom olika discipliner…

För att ingen ska missförstå mig, jag anser att det som skett är fruktansvärt och oförsvarbart. Att begå dessa brott och begå detta våld mot andra människor, det är inte okej. Jag sörjer för de som mist sitt liv, mist anhöriga och vänner. Jag vill inte på något vis förmedla att jag förminskar er sorg och katastrofen genom att skriva om dådet och saker kring det.

Vad är en människa?

Så heter en ny programserie i SVT med Fredrik Lindström som programledare. I senaste programmet så var religionshistorikern Christer Hedin där och de talar om frågor kring underkastelse, regler, begär och döden. Mycket intressant program och intressant diskussion, även om jag kan tycka att Lindström förenklar och generaliserar lite väl ofta. Men samtidigt så är det public service och att nysta in sig för mycket in existentiella frågeställningar kanske inte är så tittarvänligt. Men än dock är programmet mycket intressant och klart sevärt! Tryck här för att komma till programmet.

En sak som jag lätt kan koppla till litteraturen jag läser just nu för sommarkursen är hur vi underkastar oss olika föreställningar, religion som ideologi. Jag applicerar ibland(okej, rätt ofta) religionsbegreppet på ideologier, eftersom gränsen för det mesta är väldigt diffus. Där kommer begreppet ”underkastelse” in och klingar rätt illa i våra (svenska) öron, men samtidigt så har vi tendenser till att underkasta oss olika institutioner och företeelser. Hedin tog strålskyddsmyndigheten samt lagen som förbjöd barnaga som exempel på saker vi underkastat oss trots att i det senare exemplet inte riktigt fanns folkligt stöd för lagstiftningen. Men vi underkastar oss dagligen, eller lyder auktoriteter eller tillfälligt ger andra ansvaret för våra liv. Det låter kanske lite brutalt, men teoretiskt sett så underkastar jag mig SL varje gång jag transporteras av dem eftersom jag sätter mitt liv och min transportförmåga i deras händer, jag ger dem ansvaret för att se till att jag kommer från punkt A till punkt B. Samtidigt så litar jag inte på att de kommer göra detta i utsatt tid, på grund av mina tidigare erfarenheter, men ändå ger jag återigen dem detta ansvar. Jag tror mig inte ha något val, att det inte finns något annat alternativ. Det kanske stämmer i viss mån, men jag kan välja att inte åka in till stan eller någon annanstans heller för den delen. Om jag väljer att inte åka till punkt B så behöver jag inte ge SL ansvaret. Jag kan även välja andra färdmedel som bil, cykel eller att gå. Men ändå väljer jag att underkasta mig SL. Eller?

Jag krigar inte ensam.

Har denna vecka ägnat mig åt att försöka få reda på vad som förväntas av oss på den kurs jag läser nu. Läraren har inte lagt ut någon kursplan, inga tydliga instruktioner om vad som ska göras, inget om vad som är examinerande. Jag har gissat mig till vad som är det, men det är inte okej. Dessutom har jag konfronterat läraren med detta två gånger muntligen, och inte fått tillfredsställande svar. Nya uppgifter om vad som ska göras kommer allt eftersom, vilket inte är okej på något vis. Dels går det inte att planera sitt liv när en inte vet vad en ska göra till när. Och sen strider det mot ”studenters rättigheter och skyldigheter vid Södertörns Högskola”, ett väldigt bra dokument att kunna hänvisa till eftersom det är ett regelverk som antagits av rektorn.

”Det ska framgå av kursplanen hur kursen ska examineras. Det åligger examinator att kursplanen följs. Examinator ansvarar för att studenterna vid kursstart tydligt informeras om gällande examinationsformer, regler och betygskriterier. Då examination sker löpande ska det anges vilka seminarietillfällen eller dylikt som är betygsgrundande, de betygsmässiga konsekvenserna av frånvaro, vad som krävs för dispens samt hur sådan erhålls.” (s. 14)

Detta efterföljs inte alls på den delkurs jag går nu. Har pratat med vårt underbara studentombud Sara på kåren, som även hon börjat trycka på både lärare och ämnesansvarig. Ännu har inget skett. Jag mailade även igår läraren och frågade om uppgifterna till måndagens seminarium, där jag genom en kurskamrat fått reda på att vi ska läsa ett antal texter, men de fick texterna fysiskt på seminariet och inget material eller info finns på kurswebben. Och de finns inte heller i lärarens utlåda, där läraren själv sagt att materialet ska finnas.

Jag har mått såpass dåligt denna vecka att jag inte kunnat plugga något, men att jag inte vet VAD jag ska göra underlättar inte direkt. Jag vill ha godkänt i kursen, men jag har inte fått reda på vad jag ska göra för att få det. Så just nu händer ingenting. Om jag orkar ska jag gå förbi skolan och titta om det mot förmodan kommit något i utlådan, men det här suger verkligen all energi ur mig, och är tacksam för att ha studentkåren i ryggen.

En tuff vecka

Det är bara onsdag kväll och den här veckan har varit mycket annat än trevlig, med undantag från tisdagen som fylldes med hundträning och fina vänner.

Måndagen började med telefonköer, försöka få tag på min läkare samt hyresvärden. Sen bestämde jag mig efter den dagens seminarium att jag fått nog av att läraren inte lagt upp någon kursplan trots muntliga påtryckningar. Så gick och pratade med ämnesansvarig, mailade bådadera där jag refererade till ”studenters rättigheter och skyldigheter vid södertörns högskola”. Ett mycket bra dokument! Lärarens svar var dock lika luddigt, korfattat och bristfälligt som hens kursplan….

Det tar på krafterna att behöva kriga och kämpa sig blodig för allt just nu. Jag är redan omotiverad i skolan för tillfället, och mår inte bra psykiskt på något vis. Har det struligt på så många plan just nu att jag måste prioritera vad jag lägger den lilla energi jag har på. Jag vill helst bara bli klar med den här kursen, men det är svårt att bara köra på och prestera det jag ska när det inte finns någon tydlig information om vad vi ska göra.

Jag vet att jag har rätt, och det fick jag bekräftat av vårt underbara studentombud Sara idag. Ska prata mer imorrn, och finna en lösning. Trots att jag mått fruktansvärt idag så är jag så tacksam över kåren och alla mina fina vänner där, och alla mina fina vänner i andra sammanhang också. ❤

Och än är veckan inte slut, men det finns många ljuspunkter resten av veckan, ska försöka spara min ork till dem.

Tankar om Dalai Lama

Dalai Lama var ju på besök på Södertörns Högskola i fredags, och jag hade turen att få en biljett dagen innan. Först var jag inte inskriven på rätt kurs(skulle jag skjutit upp min c-uppsats skulle jag dock haft det) och sen blev jag bortlottad. Tacka vet jag fina Söders Studentkår som hade några biljetter att ge bort!

Till själva föreläsningen som Dalai Lama höll då. Till att börja med presenterades han som ”hans helighet”/His holyness”, jag är inte säker på om detta är praxis när det rör sig om religiösa ledare, men det kändes något krystat. Jag är fundersam på om någon annan religiös ledare på besök skulle tituleras på detta vis vid besök på SH. Fast det kan ju vara ett krav? Dalai Lama kändes dock inte som en man som ställer sådana krav.

Vad pratade han om? För sin syn människan som en varelse där alla är lika varandra och är ”Brothers and Sisters”, att vi alla delar psykiska och fysiska förutsättningar. Samt att vi alla delar samma mål: Att vara lyckliga(jag översätter ”happiness” till ”lycka”) . Han påpekar även att materiella tillgångar ej garanterar lycka, men att de kan vara en del av lycka(att tex ständigt oroa sig över att ha mat och husrum kan generera olycka).

Efter hans föreläsningen ägde en frågestund rum. Med frågor som vi tidigare fått skicka in så att de ”lämpliga” frågorna kunde väljas. De tre frågor de valde ut handlade om huruvida det kan vara legitimt att bruka våld för att slåss för sin frihet(med situationen i Afrika som exempel), vad han ansåg om att religion skapar konflikter och krig, samt hur en ska tänka i svåra tider och försöka finna tillbaka till lyckan så att säga. Dalai Lama svarade väldigt luddigt och frångick ämnet på de två första frågorna. Kortfattat så var det budskap han nog försökte förmedla att makt korrumperar, och föreställningen om att det bara finns ”one truth, one religion” är orealistisk och skapar konflikter som kan föda våld. Han belyste även vikten av att inte köpa ett färdigt paket med åsikter/tro, utan att själv göra efterforskningar och känna efter vad som känns rätt. Ett ord han använde frekvent för att beskriva de sämre sidorna av religion/ideologi var ”attatchment”, att det är vår stela position känslomässiga relation till vår sak(religion/ideologi) som skapar ett agg mot ”de andra” och ställer oss i en försvarsställning. Där tror jag att han har rätt, kan själv känna att jag lätt intar en försvarsställning när någon ifrågasätter något som jag är övertygad om. Även märkt detta hos andra. Då bildar vi läger, vi och dom, och där byggs konflikten upp..

Mitt spontana intryck av Dalai Lama var att han var både rastlös och lugn, pillade väldigt mycket på allt omkring sig och kunde inte sitta stilla. Han var även rätt fnittrig, drog skämt och anekdoter rätt frekvent. Han undvek att svara på frågorna, och drog små roliga historier och anekdoter hela tiden. Jag hade lite svårt att ta honom på allvar, även om det säkert påverkades av stämningen av beundran i aulan. Med det menar jag föreställningen om Dalai Lama som en ikon för fred och framtid, som en helig person som är helig för även ateister. Hela arrangemanget var väldigt okritiskt till hans status i världen, hur han framställdes och hur vi mottog honom. Jag förväntade mig faktiskt LITE mer problematisering.. I alla fall i diskussionerna kring honom. Jag tror INTE att att någon annan besökare skulle bemötas lika okritiskt och oproblematiserande som Dalai Lama. Nu tror jag inte vi skulle fått möjlighet att ha honom på besök om hållningen skulle varit mer kritisk.

Det som förvånade mig var att flera av mina mycket religionskritiska vänner betedde sig väldigt ”frälst” efter hans föreläsning, att de inte ifrågasatte något han hade sagt eller hur han retoriskt slingrade sig undan infekterade frågor. Han är skicklig, och hans budskap kan jag inte säga något emot. Jag är däremot något fundersam till denna glorifiering av honom som person, av personer som är ateister eller mycket religionskritiska. Det bottnar nog i våra olika definitioner av religionsbegreppet. Mitt perspektiv är religion som en livsåskådning, ett sätt att se på och bemöta världen, och med den definitionen så har alla en religion. Men om vi begränsar religion till ”Världsreligionerna” så faller nästan Dalai Lamas filosofi utanför, mycket för att buddhismen inte riktigt har samma ”religionsstatus” som de abrahamitiska religionerna.

Jag fick en del uppslag och tankar från föreläsningen i alla fall. Och chansen att se Dalai Lama är inte något en får ofta, framförallt inte när han tänker dra sig tillbaka om ett tag. Många tankar och frågor, men de får jag diskutera vidare. Har x antal sidor med anteckningar från föreläsningen, och där i finns lite uppslag för kommande magisteruppsats tror jag.

Här kommer två av de bilder jag tog på honom:

Photobucket

Photobucket

Åh dessa p-hus!

Igår var jag och Angelica i Huddinge C och ockuperade ett plan i ett av parkeringshusen där. Var hur bra som helst! Visst fanns det lite snö där, men blåste inte speciellt mycket och dessutom var det mkt tomt på bilar klockan sju på kvällen.

Jag tränade rutan-ramen med Yoda, shejpa in honom från lite olika håll och avstånd. Han drar åt höger har jag märkt.. Så fokuserade på att verkligen belöna i mitten och bli bättre på min tajmning. Sen körde vi fritt följ, både raksträckor med språng samt högersvängar. Det är ju så svårt att se hur det ser ut själv, får se om jag får med min kameran ikväll så någon kan filma. Koner behöver jag köpa också!

Planen för dagen innan kvällens träning är att gå på en ventilering av en magisteruppsats som heter ”Asperger, andar och böner till Gud: En fallstudie om Aspergers syndrom, religion och andlighet” av Ingela Visuri. Ska bli spännande. Har bara hunnit skumma igenom den lite, men ska försöka få en bättre överblick innan jag kommer dit. Efter det ska jag själv hålla en till intervju i mitt uppsatsarbete. Nästan transkriberat klart gårdagens. Borde åka till SU för att lämna tillbaka och låna böcker, gärna imorgon. Men allt hinns inte med imorgon känner jag..

Veckan som gått

Senaste veckan har verkligen varit den stressigaste på länge. Tack vare min dåliga planering så hade jag intervjuer, handledning, en föreläsning att hålla(samt läsa böckerna till denna) förra veckan. Ovanpå det roliga saker som födelsedagsfika, jobba i andrahandsbokhandeln och träna hund. Alldeles för mycket saker, men det gick! Ser fram emot en mycket lugnare vecka nu, som jag har en mer rimlig planering för.

Hundträning i veckan som gått; Yoda har fått gå ett spår som jag droppade nötblod i. Han gick SÅ fokuserat och jobbade superfint! Har inte tänkt gå blodspår egentligen, men tror att lite blod i spåret då och då kan sporra hans motivation. Vi har även tränat lite fjärrdirrigering, och på träningsgruppen i torsdags så tränade vi på rutan. Hade ett fryst märgben som kastad belöning, det var populärt vill jag lova! Nästan lite för populärt, han visade ett rätt duktigt resursförsvar och var riktigt grinig mot de andra hundarna om de råkade komma för nära benet eller mig. Men det var en mycket bra belöning, perfekt när det är lite snö på marken också, då fastnar inte grus på det heller!