Miljöträning på agilitytävling.

Idag åkte jag och Ari till Väsby Brukshundsklubb för att miljö- och passivitetsträna. Var agilitytävling, hopp- och agilityklass 1 så kände i alla fall ett ekipage som skulle tävla, vilket gjorde det lite roligare. Att det dessutom gick riktigt bra för Kickan och Ärtan som tog sin andra pinne i hoppklass och gjorde ett mycket fint lopp gjorde det extra roligt!

Och hur gick det för Ari då? Tja.. Första 30 minuterna så var det bara hysteriskt. Jag gav liksom upp för kände att så här nära planen kan vi inte vara, eftersom han bara skrek, sprattlade och fick nån slags panik av hela tillställningen… När vi kom var det large-hundar, av vilken majoriteten är border collies. Ari har svårt att slappna av då andra hundar springer/leker, när människor springer och är glada, och är dessa hundar dessutom border collies så är Ari långt från att vara kontaktbar eller kunna kontrollera sig själv. Så jag bestämde mig för att komma så långt från banan som möjligt, men eftersom Skrik&Panik-hunden inte kunde gå normalt och jag inte ville riskera att vi sprang in i någon annan hund(det var rätt trångt med folk och hundar) så bar jag iväg honom. Så om någon såg en tjej bärandes på en skällandes sprattlandes border collie och såg allmänt sammanbiten ut, då var det nog mig ni såg…

Men sen gick det bättre! Satt en bra bit bort i skuggan och efter en stund kunde han faktiskt tänka sig att LIGGA ned och äta godbitarna jag hade med mig. Även om tugga inte stod på agendan så tog han dem utan att jag behövde trycka in dem. Där satt vi ett bra tag. Sen när han lugnat sig begav vi oss närmare med siktet på Kickans tält, och det gick rätt fint. Han kunde samla ihop sig lite men fick även en del frustrationsattacker med skrik och sprattel. Men han avreagerade rätt fort. Väl i tältet så var det lite lättare, för där begränsas ju intrycken en hel del. Riktigt skönt att kunna sitta där inne med honom, tack Kickan!

Märkte också vilken skillnad det är att vara på tävling eller liknande med en hund som faktiskt gillar andra hundar. Yoda blir ju sur och morrar så fort någon kommer nära, eller morrar när de hälsat. Ari är försiktig, nosar och har fint språk och är inte på något vis hotfull mot andra hundar. Fast i början så tyckte nog de med hund som mötte honom att han var ett monster, eftersom hans frustrationsattacker riktades mot allt, även andra hundar. Han såg inte speciellt trevlig ut, det skulle inte jag heller tyckt om jag mötte honom.. Men sen så hälsade han fint på andra hundar. Med Yoda skulle jag stört mig på att folk hade slakt koppel och lät sina hundar mingla så långt kopplet räckte, men jag lät dem göra det även om jag väl blev lite orolig över hur han skulle reagera. För han kan svara upp om hundar är otrevliga.. Men alla(ehm, 3-4 stycken då..) som han hälsade på var trevliga och ville mest kolla vad han var för typ. Annars skulle jag avbrutit. Detta var dessutom när han var rätt lugn och vi gick runt och minglade lite själva, så han var i sinnesstämning att kunna hantera en nyfiken dvärgpudel och liknande. Yepp, han stressade ned rätt bra och var med och tittade på prisutdelningen och uppförde sig väldigt fint i mitt tycke! Så nöjd med dagen!

En annan som ska vara nöjd är Kickan som tog sin andra pinne med Ärtan i hoppklass 1, dessutom vann hon klassen! Grattis till pinnen och en riktigt fin runda! 😀

Nöjda tjejer, Kickan och Ärtan.

En nöjd Ärta.

Någon inte lika nöjd var Frasse. Den här tog jag precis då han upptäckt att det satt en border collie i HANS tält. Ari fick mörka blickar av Frasse.